Mr. Zaine

2011-12-30T11:08:00.000+01:00

1.Den Svenska Tystnaden - Den Svenska Tystnaden

En väldigt stark debut av Den Svenska Tystnaden från Malmö. Påminner inte om något annat band från Sverige, men har eventuellt ett andligt släktskap med The Bear Quartet och Mattias Alkberg. Musikaliskt har de vissa likheter med amerikanska Shipping News. Jag brukar inte lägga så mycket vikt vid texter med i deras fall gör jag ett undantag.

Bengt

du sa ”mardrömmen är över” när du fick fast igen

och någon sa ”vad skönt det ordnat sig”

och alla gav dig handen och ett ”välkommen tillbaks”

och jag sa ”det känns bra att dom valde dig”

jag hade sett din rädsla i din slitna kropp

spillran av en värdighet och skammen

dina arbetarfingrar och dina fula ringar

bakfickan med plånboken och kammen

jag stod en meter från dig när lagervagnen välte

jag hann undan men du slogs till backen

där låg du och väste som ett skadeskjutet djur

ett par hundra kilo vilande på nacken

alla satt omkring dig när ambulansen kom

blek på båren som ett lik

dina brutna revben pressade mot din lunga

men du höll hårt åt hjärtat i panik

du sa ”mardrömmen är över” när du fick fast igen

och jag sa ”det känns bra att dom valde dig”

nu hör jag hur du skrattar och högre än någon annan

åt en kommentar du inte vågat fälla

jag spiller ut min dricka där vi brukar sitta

och någon säger ”jävla timanställda”

jag kunde tycka synd om dig men jag tänker hata dig

mitt liv är ingen mardröm än

och om din tjänst blir ledig, om du blir sjuk igen

jag lovar bengt jag tänker inte söka den

På Spotify

2011-12-30T10:47:00.000+01:00

2.Kurt Vile - Smoke Ring For My Halo

Kurt Vile är Thurston Moore, J Mascis, Patti Smith, Devendra Banhart och Greg Dulli i en och samma person. På Spotify.

2011-12-30T09:30:00.000+01:00

3.Moonface - Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hoped

Spencer Krug (Frog Eyes, Sunset Rubdown, Swan Lake, Wolf Parade m.m.). Här med synthar. Monotont och symfoniskt på samma gång.
På Spotify.

2011-12-29T09:50:00.000+01:00

4.Real Estate - Days

Real Estate har liksom Veronica Falls ett gitarrpop-sound plockat, direkt utan omvägar, från några av 80-talets bästa popband. De har dock tagit ett steg närmare ren perfektion. På Spotify

2011-12-28T09:46:00.000+01:00

5.Bodies Of Water - Twist Again

Hade alldeles för höga förväntningar på denna skiva och det var upplagt för besvikelse vid första genomlyssningen. Jag kunde dock inte sluta lyssna och efterhand så lät den bättre och bättre. Kanske inte lika bra som "A Certain Feeling" men deras blandning av Camper Van Beethoven och The Walkabouts har blivit lite mer egen med åren. På Spotify

2011-12-27T10:45:00.000+01:00

6.Thus:Owls - Harbours

Thus:Owls känns tyvärr som en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. Allvarlig och lite introvert konstpop kanske inte direkt går hem i stugorna, men de verkar inte få samma utrymme i media som en del andra svenska artister i samma genre. På Spotify

2011-12-27T10:35:00.000+01:00

7.Veronica Falls - Veronica Falls

Veronica Falls debut innehåller en knippe låtar som verkar kraftigt influerade av 80-talets gitarrpop. Kvalitén är jämn även om förra årets singel Beachy Head sticker ut med sin distinkta och energifyllda refräng. På Spotify

2011-12-26T08:05:00.000+01:00

8.Mattias Alkberg - Anarkist

Mattias Alkbergs hittills bästa skiva i eget namn. På Spotify.

2011-12-22T18:15:00.000+01:00

9.Pterodactyl - Spills Out

Pterodactyl kan få enkla poplåtar att framstå som komplicerad matterock och kan utvinna popmelodier ur synbart/hörbart kaos. Deras musik gör mig glad. På Spotify

2011-12-22T09:50:00.000+01:00

10.Helms Alee - Weatherhead

Ben Verellen har ett förflutet i stenhårda noisebandet Harkonen. Helms Alee har ett bredare spektrum men håller sig till den gitarrbaserade alternativ-rocken. På Spotify

2011-12-21T10:06:00.000+01:00

11.Hexvessel - Dawnbearer

"Hexvessel is a psychedelic folk-rock band that was founded by Englishman Mat “Kvohst” McNerney, vocalist for blackmetal bands Dødheimsgard and Code. He moved to Finland in 2009 and was joined by a coven of musicians from Tampere that feature members of Galacticka and Dark Buddha Rising. Fusing English folk and psychedelia with a love for Finnish nature, pagan mysticism, folklore and the occult, they play a witches brew of acoustic balladry and heavy tripped-out atmospherics", (från biografin på bandets hemsida).
Hexvessels gotiska folkrock har drag av 16 horsepower, Current 93 och några låtar påminner också om tidiga Sonic Youth och Ligeti´s Musica Ricercata II (som spelades i ceremoni-scenen i Kubriks Eyes Wide Shut). Att veta att medlemmarna har ett förflutet inom Black Metal ger ytterligare en dimension.

2011-12-20T11:42:00.000+01:00

12.Siskiyou - Keep Away The Dead

Siskiyou är en avknoppning folkrocksbandet Great Lake Swimmers från Kanada. Siskiyou spelar också folkrock men har en enklare sättning och placerar sig närmare lyssnaren i ljudbilden. Nervigt och melankoliskt men samtidigt muntert och trallvänligt. På Spotify

2011-12-20T11:23:00.000+01:00

13.True Widow - As High As The Highest Heavens And From The Center To The Circumference Of The Earth

Slowcore är ett fint ord och en trevlig musikgenre. Low var/är mer slow än core och vissa andra band är mer core än slow. På True Widow passar beteckningen ovanligt bra. Gillar man Codeine, Low och kanske t.o.m. The God Machine så True Widow en god fortsättning. På Spotify.

2011-12-18T16:02:00.000+01:00

14.Truckers Of Husk - Accelerated Learning

Det snackas och skrivs mycket om Battles och personligen tycker jag att deras senaste skivan inte var så värst upphetsande. Desto bättre är Truckers Of Husk från Wales. De blandar ut rytmexesserna med mängder bra musikaliska idéer och skriver också en och annan bra melodi. På Spotify

2011-12-18T15:50:00.000+01:00

15.Ken Mode - Venerable

Idealisk musik för fans av Harkonen, Pelican och Mastodon. På Spotify

2011-12-16T13:45:00.000+01:00

16.Girls - Father, Son, Holy Ghost

Hoppar man bara över den hiskeliga Honey Bunny så kan man sedan lugnt luta sig tillbaka och följa med Girls på en småmysig resa till årtalen ca 1968-74. På Spotify

2011-12-15T14:17:00.002+01:00

17.Russian Circles - Empros

Varje år känns det som om post-rocken som genre ska implodera och självdö, men inom några sidogenrer så dyker det varje år upp några framstående verk. Inom den hårda post-rocken så släppte Pelican och Year Of No Light två fina skivor förra året och i år så släppte då Russian Circles sitt Empros som i sin exakta hårdhet håller genren vid liv ytterligare ett år. På Spotify

2011-12-14T14:20:00.000+01:00

18.Forest - Forest

Forest gör musik som är bräcklig, svajig, sakral och tämligen oemotståndlig. I somras så lyssnade jag på Forest minst en gång om dagen. Och den låter fortfarande lika fin. På Spotify

2011-12-14T13:52:00.000+01:00

19.Tombs - Path Of Totality

Det måste erkännas att jag lyssnar för mycket på pop ibland. Då är det extra trevligt att det finns band som Tombs som ger lite balans till musiklyssnandet. Tombs har en del gemensamt med Neurosis, Breach och alla projekt som Justin K Broadrick har sitt CV, men också Killing Joke och Red Lorry Yellow Lorry.
På Spotify

2011-12-13T11:05:00.000+01:00

20.The Forms - Derealization

Duon The Forms gjorde om några av sina gamla låtar och bjöd in gästsångarna Matt Beringer (The National), Craig Wedren (Shudder To Think) och Andrew Thiboldeaux (Pattern Is Movement).
Resultatet blev modern poprock med vissa likheter med XTC. På Spotify

2011-12-13T10:52:00.000+01:00

21.Rob Crow - He Thinks He's People

Rob Crow är Rob Crow. På Spotify

2011-12-10T10:05:00.000+01:00

22.Tape - Revelations

Tape gör musik som snabbt försätter mig en speciell sinnestämning och jag vill genast göra en långfilm med Revelations som film-musik. En mindre smickrande beteckning är "hissmusik för musiknördar". På Spotify.

2011-12-10T09:49:00.000+01:00

23.PJ Harvey - Let England Shake

Fix-stjärnan PJ Harvey gör nästan alltid intressanta skivor, men det tråkiga är att hon nästan alltid är ojämn. Let England Shake är trots hypen inget undantag, men är också bitvis lysande. På Spotify

2011-12-08T10:41:00.000+01:00

24.EDM - Night People

Early Day Miners hette bandet tidigare och varför de numera kallar sig EDM har jag ingen susning om. Det vore synd om de förväxlades med EMD för de spelar inte pojkbandspop. Deras musik har mer släktskap med band som Luna, The Black Heart Procession och Lighting Dust. På Spotify

2011-12-07T10:37:00.002+01:00

25.Akron/Family - S/T II: The Cosmic Birth And Journey Of Shinju TNT

En sak som jag uppskattar enormt mycket med Akron/Family är att man aldrig vet var man har dem. De har utvecklats sin musik från halvpsykedelisk folkrock till något som det inte går att sätta någon etikett på. De utvecklas ständigt och har ännu inte slut på idéer. Lyssna på Spotify

2011-12-06T10:42:00.000+01:00

26.Deus - Keep You Close

Deus gör kanske inte lika uppseendeväckande musik nu som när de slog igenom via MTVs 120 minuter på 90-talet. Borta är gnisslet och det febriga svänget men kvar finns ett habilt låthantverk som gör att åtminstone jag och några till gärna följer deras karriär några år till. På Spotify

2011-12-04T19:54:00.000+01:00

27.The Skull Defekts - Peer Amid

Som gammalt Lungfish-fan så är jag glad över att svenska The Skull Defekts har lyckats få tillbaka Daniel Higgs till rockscenen igen. Peer Amid är hård, monoton och surmulen.Lyssna här!

2011-12-04T11:10:00.000+01:00

28.Ohayo - The State We Are In

Andreas Söderström levererar alltid bra instrumentalmusik, i skarven mellan post-rock och jazz. Den här gången tillsammans Johan Berthling (från bl.a. Fire! och Tape) och Per Eklund (från Tape och Little Children). Lyssna på The State We Are In här

2011-12-03T09:11:00.001+01:00

29.Teeth And Tongue - Tambourine

Vad ska man säga? Den australienska duon Teeth And Tongue gör ganska ordinär och profillös indierock och sångerskan är inget utöver det ordinära heller. Men jag har ändå fastnat för Tambourine och lyssnar tämligen ofta på t.ex. Sad Sun.

2011-12-02T11:47:00.000+01:00

30.The Oscillations - Veils

Rak, monoton krautrock med lite postpunk-influenser. Lyssna här!

2011-12-01T09:38:00.001+01:00

31.Danielson - Best of Gloucester County

Något av en mellanskiva av Daniel Smith och Co. Best of Gloucester County är bitvis ganska charmig men går ibland lite på tomgång. Jens Lekman gästar på Lil Norge.

Ett gammalt klipp:

2010-12-31T10:30:00.003+01:00

1.Shannon Wright - Secret Blood

Årets bästa skiva kombinerar dissonant rock typ Slint med långsamma mjuka melodier typ Beach House. Det bästa av två världar. (Spotify)

2010-12-31T10:16:00.004+01:00

2.Arcade Fire - The Suburbs

Till sist lyckades Arcade Fire att leva upp till alla lovord som de fått för tidigare album. De har innehållet en del fantastiska låtar men de är också något ojämna. Enda låten på The Suburbs som jag har lite svårt för är Month Of May, men det beror på att den påminner om Slaptones.

2010-12-30T16:05:00.002+01:00

3.Killing Joke - Absolute Dissent

Paul Raven var Killing Jokes bassist mellan 1982 och 2007. På hans begravning träffades bandets original-lineup och enligt Coleman föll allt på plats och sättningen återförenades. Det kan man också påstå om Absolute Dissent, allt faller äntligen på plats. Bandet karriär har varit lite upp och ned sedan mitten av 80-talet med Democracy och Extremities Dirt & Various Repressed Emotions som toppar. Nya skivan lyckas förena allt det som var bra på deras finaste skivor utan att det låter speciellt nostalgiskt. De slår efterföljare som Helmet på fingrarna. (Spotify)

2010-12-30T15:50:00.004+01:00

4.Oceansize - Self Preserved While The Bodies Float Up

Det är tur att Oceansize inte är produktiva, för mig tar det i snitt två år att lyssna in mig på en ny skiva med dem. De spelar inte så rasande komplex musik men alla detaljer i musiken är väldigt genomtänka och snyggt gjorda. Det tar helt enkelt tid att upptäcka dem alla. (Spotify)

Self Preserved While The Bodies Float Up är den perfekta mixen av engelsk symfrock och amerikansk alternativrock.

2010-12-29T10:13:00.002+01:00

5.Year of No Light - Ausserwelt

Det är svårt att göra post-rocks metal utan att upprepa sig. Det har bevisats åtskilliga gånger av alla de band som har poppat upp i kölvattnet efter Isis m.fl. Det Year Of No Light gör är egentligen inget nytt, men är så mycket bättre än det de flesta av sin kollegor ger ut. Sista eposet Abbesse är ren perfektion. (Spotify)

2010-12-29T09:56:00.002+01:00

6.Windsor For The Derby - Against Love

Mercury Revs stora genombrottsalbum Deserter´s Songs är en utmärkt måttstock för lagom sakral halvpsykedelisk pop. Någonstans där tar Windsor For The Derbys nya skiva vid, även om arrangemangen är mer nedtonade. Vackra popmelodier varvas med instrumentala bagateller. (Spotify). Our Love´s Calamity är en av årets bästa poplåtar

2010-12-28T12:41:00.003+01:00

7.Twice A Man - Icicles

Twice A Man har varit ett av mina stora favoritband till och från sedan jag började högstadiet. Icicles är allt annat än en comeback men jag kan iallafall hävda att det är det bäste de har spelat in sedan 80-talet. Den patenterade TAM-gitarren finns där och låtarna har en annan tyngd och svärta än de från den senaste skivan Clouds, men samtidigt är de också poppigare. Förhoppningsvis kan de, förrutom att göra gamla fans glada, också skaffa en hel del nya. (Spotify)

2010-12-28T12:32:00.003+01:00

8.Beach House - Teen Dream

Jag vet inte vad som kan sägas om Beach House som inte redan har upprepats tusen gånger. Om man är på rätt humor är det här perfekt popmusik. Fjäderlätt och klangfull. (Spotify)

2010-12-23T14:19:00.002+01:00

9.Swans - My Father Will Guide Me Up a Rope to the Sky

Jag skrev tidigare om Three Mile Pilots comeback efter 13 år och precis lika lång tid tog det för Michael Gira att börja använda sitt gamla bandnamn Swans igen. Det mesta som han har givit ut sedan dess lutar mer åt folkrockhållet, men enligt honom själv så började han sakna energin från sitt gamla band. Efter att ha sett honom solo på Södra Teatern för några år sedan, frustandes och pustandes igenom några gamla Swansnummer på akustisk gitarr så förstår jag precis vad han menar.

Swans genomgick lite personalförändringar under de femton år de var aktiva och i nuvarande lineupen ingår förrutom Gira bara en originalmedlem, Norman Westberg på gitarr. En förvisso ganska viktig komponent i bandets gitarrdominerade musik.

Vissa låtar har ett karaktäristiskt monotont och hårt sound, medan andra låter som Giras låtar med The Angels Of Light.

2010-12-23T14:08:00.002+01:00

10.The Unwinding Hours - The Unwinding Hours

2007 splittrades Aereogramme från Skottland men det dröjde inte länge förrän ett par av medlemmarna bildade The Unwinding Hours. De blandar sköra popmelodier med postrockiga gitarrkaskader. (Spotify)

2010-12-21T15:24:00.004+01:00

11.The National - High Violet

Jag låtsas en stund att genren Emo inte är en klädstil utan en musikstil. The National skulle kunna vara urtypen av just den genren eftersom deras musik är väldigt känslosam och dryper av melankoli. Hade bandet roliga hattar eller ovanliga frisyrer så skulle de spelas på MTV dygnet runt och älskas av miljontals tonåringar som gärna vältrar sig i dessa känsloyttringar. Nu ser de ut som vanliga medelålders tråkmånsar och älskas följaktligen av vanliga medelålders tråkmånsar som gärna vältrar sig i dessa känsloyttringar. (Spotify)

2010-12-20T14:07:00.003+01:00

12.Troy Von Balthazar - How To Live On Nothing

Troy var i många år sångare i bandet Chokebore. De spelade skev rock som ofta kunde vara extremt gnällig och det var mycket tack vare just Troy.

Som soloartist så har han lämnat det mesta skramlet och gnälligheten bakom sig, men det vore synd att kalla honom för mainstream-artist. Det är väl tur att han har lärt sig att leva på ingenting för trots en stark skiva så kommer han knappast att slå stort. Men jag kan ha fel.

2010-12-19T13:44:00.002+01:00

13.The Besnard Lakes - The Besnard Lakes Are The Roaring Night

Skivan är full av bombastisk och vacker musik så det blir nästan lite för mycket att lyssna igenom hela skivan i ett streck. I små doser är det här dock en fantastisk trevlig skiva. (Spotify)

2010-12-18T09:08:00.002+01:00

14.Three Mile Pilot - The Inevitable Past Is The Future Forgotten

Efter 13 års längtan så kom så Three Mile Pilot äntligen ut med en comeback-skiva. Medlemmarna har inte latat sig under tiden utan har givit ut skivor med The Black Heart Procession, Pinback och Systems Officer m.m. TIPITFF är en alldeles utmärkt skiva med många toppar även de inte kan leva upp till legenden om världens bästa band, Three Mile Pilot.

Och en gammal favorit:

2010-12-18T08:55:00.003+01:00

15.Shipping News - One Less Heartless To Fear

Bandets femte skiva är inspelad på två konserter 2009 och 2006 så den kan således betecknas som en liveskiva. Delar är av materialet är nytt vilket gör det här till en högintressant skiva ändå. Shipping News förmedlar alternativrocks arvet från The Jesus Lizard och Shellac och alla låtarna håller hög kvalitet. (Spotify)

2010-12-18T08:42:00.003+01:00

16.Women - Public Strain

Women lyckas i sina bästa stunder förena disonans med popmelodier. En referens som Deerhoof ligger nära till hands. Smolket i bägaren är sången som inte riktigt håller måttet och det skulle vara intressant att höra den här musiken tillsammans med en intressant röst. Public Strain är även ojämn men med några riktigt trevliga toppar. (Spotify)

2010-12-14T21:00:00.003+01:00

17.Wooden Wand - Death Seat

Wooden Wand, eller som han egentligen heter James Jackson Toth, har givit ut drösvis skivor med Wooden Wand & The Vanishing Voice men på senare år har han lämnat experimenterandet bakom sig och spelar solo. Med hjälp av musiker från bl.a. Lambchop, Silver Jews och Mercury Rev och med Michael Gira som producent så gör han strålande americana/folkrock.

2010-12-14T20:20:00.004+01:00

18.Foals - Total Life Forever

Debutskivan Antidotes var en anings ojämn. Vissa låtar var olidligt tjatiga, några låtar hade ett schysst matterockgroove och så fanns det ett gäng fantastiska depprocklåtar.

Total Life Forever är nästan helt befriat från både dalar och toppar men har och andra sidan en jämnhet som Antidotes saknade. Först saknade jag mattegroovelåtarna men de nya låtarna har ett Talking Heads-sväng istället som känns behagligt och som fastnar i bakhuvudet. Foals komponerar färre hits men har i gengäld gjort en skiva som jag tror håller ganska länge

2010-12-14T19:59:00.003+01:00

19.Deerhunter - Halcyon Digest

Hur följer man upp en sådan som kanonskiva som Microcastle? Antagligen är det bästa sättet att försöka göra något annorlunda. Låtarna på Halcyon Digest är inte så annorlunda men de maffiga shoegazergitarrerna lyser med sin frånvaro och ljudbilden är lite mer atmosfäriskt flytande. Saxofonsolo är ju också lite ovanligt. Det är ingen skiva jag faller pladask för men jag antar att skivan kommer att växa med tiden. (Spotify)

2010-12-13T09:30:00.005+01:00

20.Little Children - In Silence

Linus Lutti och hans Little Children har valt en passande titel till debut-cdn. De använder frånvaron av starka ljud som ett sammanhållande kit som förstärker melodier och harmonier. Det är svårt att inte tänka på Mark Hollis och Talk Talk. De flesta försök till att göra sådan här musik faller på att det lätt låter aningens tillgjort men Little Children lyckas på ett övertygande sätt undvika den fallgropen.

2010-12-13T09:06:00.005+01:00

21.The Bear Quartet - Monthy Python

Det är bara att inse, BQ har sin storhetstid bakom sig. Åtminstone tills de bevisar motsatsen.

Att de trots det fortsätter att ge ut bra och intressanta skivor som överraskar på fler sätt än man trodde var möjligt är dock en stor bedrift. Och det finns alltid plats över i min skivsamling för ytterligare BQ-skivor.

Monty Python

2010-12-10T14:56:00.003+01:00

22.Wildbirds & Peacedrums - Rivers

Rivers är en kombination av två vinyl-12or som kom tidigare i år. De 5 spåren från Retina är sakrala och kalla medan spåren från Iris är lite svängigare, men inte lika svängiga som My Heart och Liar Lion från The Snake.

Det mest intressanta med duon är att Werlins trummor inte bara markerar takten som Wallentin måste följa utan att de musicerar på lika villkor. Rytmen följer sången lika mycket som sången följer rytmen.

2010-12-09T07:44:00.004+01:00

23.Former Ghost - New Love

Former Ghost är Freddy Rupert (This Song Is A Mess But So Am I) och Jamie Stewart (Xiu Xiu) och på ett par låtar gästas de av Zola Jesus och Yasmine Kittles. De låter som en mix av Freddys och Jamies band men framförallt så låter de tidig New Order och ett flertal låtar är ripp-offs på sånger från Power, Corruption & Lies. Sämre förebilder än New Order kan man ha även om det inte är så originellt.

2010-12-08T09:45:00.008+01:00

24.Parlour - Simulacrenfield

Parlour spelar klassisk instrumental post-rock som spänner från "rockband-spelar-philip-glass" till något som kunde vara hämtat från ett tiominuters-break från en live-skiva med Hawkwind.

Sedan är ju träblås underanvände och underskattade som instrument i sådana här sammanhang. Mer sånt.

2010-12-07T09:51:00.004+01:00

25. James Blackshaw - All Is Falling

Blackshaw är en klassiskt skolad gitarrist och pianist som jag hörde först när Michael Gira började ge ut hans skivor på bolaget Young God Records.

All Is Falling är en ganska olycksbådande titel och som helhet så är musiken också ganska dramatisk. De inledande låtarna gör inte så mycket väsen av sig, men i de två sista styckena så tornar orosmolnen upp sig rejält. Part 7 är ett klassikt stycke högdramatisk post-rock

2010-12-06T10:03:00.003+01:00

26.Blonde Redhead - Penny Sparkle

Blonde Redhead rör sig ytterligare från sitt originalsound på Penny Sparkle. Ljudet är mjukt och låtarna är lätt svängiga. Några av låtarna är i söligaste laget och om jag inte hade hört dem live så skulle nog skivan inte tagit sig in på listan. På scen tillfördes det lilla extra och det sitter kvar i mitt huvud när jag lyssnar på skivan.

2010-12-05T07:45:00.003+01:00

27.Peter Wolf Crier - Inter-be

Skivbolaget Jagjaguwar har som vanligt med ett par artister på min lista. Först ut är debutanterna Peter Wolf-Crier som gör melankoliska popmusik i skarven mellan stallkamraterna Bon Iver och Swan lake.

2010-12-04T09:26:00.003+01:00

28.Ceremony - Rocket Fire

Ceremony är från Virginia, USA men låter som om de kommer från England. Det finns egentligen inget som är originellt med deras musik. Varje detalj är taget från gamla shoegazeband som Ride, Chapterhouse och My Bloody Valentine. Konstigt nog så fungerar det ganska bra och efter ett halvår så lyssnar jag mer än gärna på bandet låtstölder från 90-91.

2010-12-02T18:49:00.006+01:00

29.Les Savy Fav - Root For Ruin

Les Savy Fav har funnits sedan 1995 och har givit ut en strid ström av album och singlar. De flesta är ganska ojämna och vid första genomlyssningen av Root For Ruin så var jag inte så värst imponerad. Men efter varje genomlyssning har skivan satt sig lite mer och nu känns den som en av deras bästa. De spelar en ganska ordinär amerikansk indierock men en ganska charmig sådan.

2010-12-01T16:35:00.006+01:00

30. ASS - Salt Marsh

ASS står för Andreas Söderström Solo och han har även medverkat på ett flertal skivor som kompmusiker. När han själv styr så rör sig musiken ofta i folk/raga/jazz/postrock-marker. Salt Marsh är den senaste skivan och den är helt instrumental. Åtminstone tror jag det, för när jag lyssnar på den så hamnar jag lätt i en meditativ trans som gör att detaljer blir något diffusa.

Fler än en har kallat Söderström för en svensk David Grubbs och det är en ganska bra beskrivning av var ASS hamnar på den musikaliska kartan även om Salt Marsh har en ganska genomgående folkton.

2010-11-30T08:58:00.005+01:00

31.Autolux - Transit Transit

Autolux är ett amerikanskt band med rötter i Failure och Ednaswap. Jag blev lite besviken på Transit Transit eftersom det känns som om de inte bryr sig så vansinnigt mycket om att skapa en egen musikalisk profil. Ett par låtar känns som hyllningar till de band som Autolux har influerats av. Skivan kunde ha blivit en superb EP men blev ett helt ok album istället. Förra skivan Future Perfect finns på Spotify

2010-11-11T09:59:00.002+01:00

Bunboy - Demos

[1997] vinter 96-97

1.Get Tense

2.Contextual Claims

3.Artichoke / Town Crier

4.Hunk

[1997] Arbetsförmedling Vs. Bunboy

1.Cyprus Pines

2.Stale Matic Stalks

3.Falling Water House

4.Plastic Hump

5.Lies Inc.

6.Aftermath

[1998] januari 98

1.Obsessed With Gender

2010-11-08T10:36:00.002+01:00

Blake Carringtons - Demo

[1995] Eurocrat

1.Babyboy

2.Extraordinary

3.Princess Crown

---------------------------------------------------------------------------------

[1995] Hitman

---------------------------------------------------------------------------------

[1996] Will Rock You

1.The Ball Was Out

2.Retarded

3.Don´t Take Me Wrong

-------------------------------------------------------------------------

[1997] Winners, Worries And Jaywalkers

1.Winners

2.Worries

3.Jaywalkers

2010-11-07T13:02:00.004+01:00

Able - The Demo Years

[1993] Strawberry Sour Footpop With Krackle Fizz

1. Counting Stars

2. When Summer's Gone

3. Emily

----------------------------------------------------------------

[1994] Strolling For Olives

1. Regressing To Sixteen

2. Spring Morning

3. Happy As Can Be

4. Perfect Find

5. The Wave And The Shore

6. Phosphor Essence

----------------------------------------------------------------

[1994] The Gin, The Tonic And The Damn Malaria

1. April Sky

2. Fa Fa Fa

3. The Boy With The Starry Eyes

----------------------------------------------------------------

[1995] Prestigeless Lovesounds

1. I Was So In Love (But Know I Dont Know Why)

2. Mercy Beat

3. Nightfishing

4. And A Way To End This Life

2009-12-31T11:28:00.003+01:00

1. This Immortal Coil - The Dark Age Of Love

Årets bästa skiva är en Tribute-skiva. 2004 avled Jhonn Balance efter en olycka. Han var tillsammans med Peter Christopherson (Throbbing Gristle) kärnan i Coil som genom åren har antagit olika skepnader. This Immortal Coil består av ett gäng musiker som tolkar 11 låtar från bandets karriär. Eftersom jag inte är ett stort Coil-fan så kan jag inte svara på om låtvalet är representativt men det verkar som man valt från deras mer lättillgängligare (förhållandevis borde tilläggas) material. Resultatet är en mycket väl sammanhållen samling låtar och det låter inte riktigt som en Tribute-skiva brukar göra. Red Queen är en av årets musikaliska höjdpunkter men jag skulle lika gärna kunna nämna varenda låt på skivan. En del av låtarna kan ni hitta på Youtube.

This Immortal Coil: Yaël Naim, Bonnie Prince Billy, Yann Tiersen, Matt Elliott, DAAU, Chapelier Fou, Sylvain Chauveau, Christine Ott, Oktopus, Nightwood, David Donatien, Nicolas Jorio

Ej att förväxla med This Mortal Coil som var ett 4AD-projekt på 80-talet som också gjorde covers.

2009-12-29T14:08:00.003+01:00

2. Polvo - In Prism

Oturligt nog inleds Polvos första skiva på 12 år med en låt som skulle kunna vara en överbliven låt från 90-talet, men resten av skivan är en väldigt övertygande comeback. Till skillnad från några andra alternativrockband så har de inte, pga uppbrottet 1997, kunnat nöta ut sin musikaliska formel utan det låter fortfarande fräscht. Lyssna på Lucia och Beggar´s Bowl.
Hopppas att de kör en vända till Sverige och helst Debaser Slussen innan den rivs.

2009-12-29T13:49:00.006+01:00

3. Pterodactyl - Worldwild

Jag har sagt det förrut men det tåls att upprepas: Jagjaguwar är ett av världens bästa skivbolag. Pterodactyl lyckas kombinera spattig experimentlusta med melodisk popkänsla i många av låtarna på Worldwild, något som andra nutida band som Liars och Oneida inte lyckats med. Dessa bands låtar är oftast antingen eller. Pterodactyl är dock inget lagom mittimellanband utan verkar ha tillräckligt med talang för att uträtta storverk.

2009-12-27T21:06:00.003+01:00

4. Holy Sons - Drifter's Sympathy/Criminal's Return

På plats fyra har jag placerat 2 skivor av Emil Amos (Grails, OM) band Holy Sons. Känns som jag är ute på riktigt djupt vatten här, men om jag ska beskriva Holy Sons musik så får det bli som en blandning av Lou Barlow och Amon Düül II. Vissa likheter finns också med The Microphones. Flummigt är bara förnamnet, men det finnas också en del väldigt bra melodier även om man får gräva fram dem. Om ni gillar musik där inte pusselbitarna faller på plats redan vid första eller andra lyssningen så rekommenderar jag verkligen Holy Sons.

2009-12-27T20:28:00.002+01:00

5. Evangelista - Prince Of Truth

Evangelista är ett band löst centrerad kring sångerskan Carla Bozulich (The Geraldine Fibbers, Scarnella m.m.) och på Prince Of Truth medverkar bl.a. Nels Cline från Wilco. Musiken låter som Neubautens mullrande gnissel och David Eugene Edwards mörkaste drömmar kombinerat med Carlas raspiga och personliga röst.

2009-12-25T13:42:00.003+01:00

6. Larsen - La Fever Lit

Italienska Larsen kom jag att upptäcka när deras skiva Rever gavs ut år 2002 på Michael Giras bolag Young God Records. Deras musiken är oftast instrumental men de har genom åren samarbetat med vocalartister, t.ex. David Tibet, och på La Fever Lit medverkar Little Annie -levnadskonstnär, estradör och sångerska i bland annat Crass. Musiken är konstrockig på ett europeiskt vis. Jag tycker att de påminner både om gammla tysk krautband som Harmonia och senare efterföljare som Physics och Hair and Skin Trading Company. Eftersom de använder dragspel, therimin och glockenspiel så får de ett ganska mjukt sound som skiljer dem en del från nutida post-rockband som kör mer med bredbent gitarrmangel.

2009-12-25T12:08:00.003+01:00

7. Systems Officer - Underslept

Tillbaka till San Diego. Tidigare på listan finns Goblin Cock med Rob Crow från bl.a. Pinback, The Black Heart Procession men Pall Jenkins från bl.a. Three Mile Pilot. Systems Officer är Armistead Burwell Smith IV från Pinback och Three Mile Pilot så det är en viss risk för inavel. Dock har inte musiken tagit skada av detta och Underslept är en mycket bra popplatta med musik som har tydliga drag av de andra banden jag nämt. ABS egensinniga basspel är en av huvudingredienserna tillsammans med vemod i överflöd.

2009-12-24T09:03:00.002+01:00

8. Port O'Brien - Threadbare

Småskäggig indiefolk finns det som man kan gödsla åkrarna med och vissa band är hypade å det grövsta. Bland gräddan, dit jag räknar bl.a. Beach House, Akron/Family och Fire On Fire, sällar sig nu Port O´Brien. Threadbare som är deras andra skiva är årets bästa folkrock.

2009-12-24T07:19:00.003+01:00

9. Early Day Miners - The Treatment

2006 gav Early Day Miners ut skivan Offshore som är en av 2000-talets bästa. Då blandade EDM bombastisk post-rock med sakral post-indie. The Treatment är en mycket enklare skiva, det man känner igen är harmonierna. Någon låt gränsar nära på till trist Coldplay-pop, men det är smällar man får ta för på det hela taget är det här en bra Skiva. En och en så är inte låtarna märkvärdiga, men tillsammans så blir det en helhet som jag gärna återvänder till. Sådana skivor kommer oftast högt på mina årsbästalistor.

2009-12-22T14:38:00.002+01:00

10. Bear In Heaven - Beast Rest Forth Mouth

Här har jag haft lite problem. Tycker att det är lättast att beskriva musik i form av genrer och medelst name-dropping. Bear In Heavens lapptäcks-indie är därför svår att beskriva, ibland låter de en del som M83 och annan fransk popotronica och ibland lite som post-shogazerpop typ Drop Nineteens och Islands. Eller ska skriva att gitarrerna låter som de är spelade med "flamingovingar fastsydda på en förkyld babianhanne som deltidsjobbar som ljusroddare på Holiday On Ice"? Nä, jag håller mig nog till name-dropping iallafall.

2009-12-20T14:39:00.004+01:00

11. Do Make Say Think - Other Truths

Av Constellation-banden som regerade vid förra decennieskiftet så verkar Do Make Say Think vara det enda som fortfarande är vid god vigör.
T.ex. Godspeed You Black Emperor och Fly Pan Am målade in sig i hörn med sin dramatiska konstrock. Do Make Say Think, med kopplingar till popband som Broken Social Scene, verkar ha en mer lättsam inställning till sitt musik och påminner mer om Fint Tillsammans och Bob Hund än Michael Nyman och Steve Reich.

2009-12-20T14:33:00.000+01:00

12. Au Revoir Simone - Still Night, Still Light

Brooklyn-trion Au Revoir Simone skapar med några synthar och stämsång fantastisk popmusik, och aldrig har de gjort det bättre än på Knight Of Wands på senaste och tredje skivan. Resten av skivan är inte så pjåkig heller.

2009-12-20T14:19:00.002+01:00

13. Pelican - What We All Come To Need

Pelican är ett band som jag har väldigt svårt att beskriva men kom fram till att de spelar hård men långsam instrumental alternativrock. Ibland vill man kalla dem ett hårdrocksband eftersom alla deras låtar bygger på ett tung riff men musiken är allt annat än ondskefull. Låter mer som om Mogwai snöat in på Soundgarden. Lyssna på Ephemeral och Final Breath.

2009-12-18T14:06:00.002+01:00

14. Mount Eerie - Wind's Poem

Phil Elvrum är allt annat än lättsam men melankoli finns gott om på hans skivor under alias som The Microphones och Mount Eerie. I genren indiefolkrock kan väl endast Will Oldham och Mark Kozelek tävla med Elvrum i konsten att låta uppgiven. Wind's Poem har ett dovt och murrigt sound och tonläget desperat och man får misstänka att den kommer att klassificeras som Diffus Indie av en viss Sonic-skribent.

2009-12-18T13:52:00.004+01:00

15. Mew - No More Stories Are Told Today I'm Sorry They Washed Away No More Stories The World Is Grey I'm Tired Let's Wash Away

Mew gör perfekt lättsam melankolisk popmusik. De verkar inte bry sig om trender utan fortsätter på inslaget spår från debutskivan 1997 och framåt. Skillnaden är kanske att produktionen ständigt förbättras och att de verkar mer och mer avslappnade i sitt låtskrivande. No More Stories funkar både på partajet och som bakgrundsmusik till matlagningen och ändå innehåller den bra låtar. Ben Gibbard kan ta en låååång semester.

2009-12-16T09:47:00.002+01:00

16. Audionom - Superior

Stockholmsbandet Audionom har gjort årets bästa svenska skiva. Det roliga är att trots att bandet firar 10 års-jubileum i år så är Superior deras första fullängds-cd. Tidigare har de släppt ett antal singlar och en samlingsskiva, Retrospektiv. Bandet var inaktivt under 5 år men det sägs att uppmärksamheten kring samlings-skivan fick dem att börja spela igen. Vet ej om det är sant men det var ett lyckad drag tycker jag. Musiken är monoton, skramlig och har ett fantastiskt driv. Dessutom är den perfekt producerad och de irriterande synthljuden fyller verkligen en funktion och ger låtarna det där lilla extra som kan lyfta en en-ackordslåt till ny nivå innan den blir tröttsam.

2009-12-15T10:14:00.002+01:00

17. Part Chimp - Thriller

Tråkigt nog inleds Thriller med en låt som inte är det minsta representativ för resten av skivan. Trad låter som en standard-version av Kyuss stonerrock. I övrigt så innehåller skivan noiserock av god kvalitét och namn som Hammerhead, Steel Pole Bathtub och Unwound kan med fördel användas som referenser. Bandet kommer från England och Tim Cedar har tidigare spelat i utmärkta Ligament och Tracy Bellaries var ett tag med i Ikara Colt

2009-12-14T11:33:00.002+01:00

18. The Life And Times - Tragic Boogie

Allen Epley sjöng och spelade gitarr i Kansas City-bandet Shiner och numera gör han detsamma i The Life And Times så det är nästan omöjligt att inte dra paralleller mellan dessa band. Shiners musik var hårdare och kunde soundmässigt jämföras med Jawbox och Chavez medans The Life And Times har ett mjukare sound. Men i t.ex. The Fall Of The Angry Clowns hör man definitivt släktskapet mellan dessa band.

2009-12-14T10:26:00.003+01:00

19. Aerial - Put It This Way In Headlines

Ända sedan debuten har Aerial tillhört eliten inom svensk gitarrindie. EP´n The Legion Of Dynamic Dischord var förra årets bästa svenska skiva så förväntningarna från min sida var nog överdrivet höga inför årets släpp och tyvärr så når de inte upp till dessa. Det betyder inte att det är dålig skiva, tvärtom så är det en mycket bra skiva som förvaltar arvet från The Bear Quartets skivor Cosy Den och Family Affair på ett sätt som inte placerar Aerial i skuggan av giganterna från Luleå utan visar att svensk indierock är bättre än någonsin. Put It This Way In Headlines är årets näst bästa svenska skiva. Iallafall i skrivandets stund.

2009-12-12T15:13:00.003+01:00

20. The Warlocks - The Mirror Explodes

Vet ej om det är meningen men att lyssna på The Warlocks är lite som en tidsresa till en tid då Loop, Spacemen 3 och The Jesus And Mary Chain var som bäst. Det är band som har distade gitarrer, drogromantik, Can och Velvet Underground som gemensamma nämnare. På förra skivan Heavy Deavy Skull Lover och nya The Mirror Explodes har The Warlocks blivit mindre Rock´n´Roll och låter mer som Creationbanden Ride och Swervedriver. The Midnight Sun får iallafall mig att tänka på Dreams Burn Down med Ride.

2009-12-12T15:05:00.002+01:00

21. OM - God Is Good

OM består numera av Al Cisneros (Sleep) och Emil Amos (Holy Sons och Grail) och har den mindre vanliga sättningen, Bas och Trummor. De spelar rökig mantrarock och har ni hört Pink Floyds "Set The Controls For The Heart Of The Sun" så har ni ett hum om hur OM låter. Det är inte alltför varierat men lite andra instrument som Tablas, Sitar och Flöjt dyker upp i några låtar.

2009-12-10T10:43:00.003+01:00

22. Goblin Cock - Come With Me If You Want To Live

Goblin Cock är ett av Rob Crows många band/projekt. I GC får han utlopp för sina Stonerrock-fantasier. Första skivan Bagged and Boarded lät ganska ordinär men på nya Come With Me If You Want To Live har hans förmåga att skriva invecklade poplåtar ha läkt över till Goblin Cock. Flera låtar skulle ha kunna funka som Pinback-låtar också, fast utan distade gitarrer då förstås.

2009-12-10T10:29:00.003+01:00

23. Handsome Furs - Face Control

Handsome Furs är Dan Boeckner från Wolf Parade tillsammans med sin fru/flickvän Alexei Perry. De låter ganska mycket som WP och skillnaden är soundet och instrumenten de använder. WP har en vanlig rockbandssättning medans HF använder trummaskin och synthar. Resultatet är en lekfull elektronisk popmusik men Boeckners lätt igenkännbara gitarrslingor dyker upp i ett flertalet av låtarna.

2009-12-08T10:18:00.002+01:00

24. Stardeath and White Dwarfs - The Birth

Medans Wayne Coyne och The Flaming Lips leker i studion ger Waynes släkting Dennis Coyne ut en mer sammanhållen skiva med sitt band Stardeath and White Dwarfs. Musiken på The Birth har stora likheter med TFL och hade jag hört skivan utan att veta bättre så hade jag definitivt trott att det var TFL. Gillar ni musik som är släkt i rakt nedåtstigande led med Strawberry Fields Forever så ska ni lyssna på The Birth.

2009-12-07T10:47:00.002+01:00

25. Sholi - Sholi

Sholi debut-cd hamnar i kategorin Musikstuderanadeindierock bland andra band som Karate, Shipping News och David Grubbs. Trummisen Jonathon Bafus visar upp sina färdigheter i improvisatorisk jazzrock, vilket sätter en tydlig prägel på skivan, medan sångaren Payam Bavafa låter som en amerikansk Thom Yorke. Lite pretentiöst är det allt, men gillar man sånt kan jag definitivt rekommendera skivan.

2009-12-06T13:34:00.003+01:00

26. Fever Ray - Fever Ray

Eftersom jag tycker att The Knifes Silent Shout var en ganska så trist historia så blir jag extra glad av att Karin Dreijer under namnet Fever Ray på egen hand lyckats följa upp succén med Deep Cuts. Hon får, precis som Depeche Mode med Violater, till ett elektroniskt sound som både är kliniskt rent och varmt på samma gång. Dessutom så låter avslutande Coconut lite som holländska 80-talssyntharna The Klinik, vilket är en trevlig detalj.

2009-12-05T15:05:00.003+01:00

27. The Black Heart Procession - Six

I San Diego görs det stor musik. Three Mile Pilot, Heavy Vegetable, Thingy, Pinback, Systems Officer, Goblin Cock och The Black Heart Procession utgör olika delar av en helhet som är större än något annat i min värld. Dessa band delar flera medlemmar med varandra och de kompletterar varandra med olika musikstilar men (inbillar jag mig) har också en gemensam musikalisk vision. The Black Heart Procession är den mörka depressiva grenen som nu ger ut sin sjätte skiva. Det har inte hänt mycket sedan debuten och man låter fortfarande som en mix av en lugnare Nick Cave, Tindersticks och Calexico. Tycker ändå att de borde använda Sågen lite oftare. Det är för få som har upptäckt vilket fantastiskt stämningsskapande instrument det är.

2009-12-04T07:55:00.002+01:00

28. Sunset Rubdown - Dragonslayer

Ingen årsbästalista utan Spencer Krug. Oavsett om det handlar om Wolf Parade, Swan Lake, Frog Eyes eller det lite mer glamrockiga Sunset Rubdown så är Spencer Krug mycket produktiv men det slinker allt som oftast med några halvdana låtar på skivorna. De bästa låtarna är dock tillräckligt bra för att väga upp. På Dragonslayer sticker avslutande Dragon´s Lair ut mest med en genialisk gitarrslinga.

2009-12-03T16:39:00.002+01:00

29. Ring, Cicada - History's End

History´s End är bandets blott andra skiva på 6 år och inte mycket har hänt sedan debuten Good Morning, Mr. Good från 2003. De spelar en symfonisk Indieboogierock och att lyssna på dem är lite som att åka berg-och-dal-bana. Tempot är högt och de påminner ibland lite om Rush men också om Jawbox och Juno. Skivan är dock i längsta laget.

2009-12-01T13:23:00.002+01:00

30. Six Organs of Admittance - Luminous Night

SOOA förra skiva Shelter From The Ash var ett steg i riktning mot mer traditionella låtstrukturer och bars till stor del upp av Ben Chasnys och Elisa Ambrogio (Magik Markers) stämsång. På Luminios Night är Chasnys röst ensam igen och musiken är mer tillbakadragen med akustisk gitarr, tablas och Eyving Kangs fiol som grund. Det är ingen glad skiva precis men efter lite enträget lyssnande så växer den ett par storlekar.

2009-12-01T10:48:00.003+01:00

31. Shrinebuilder - Shrinebuilder

Shrinebuilders medlemmar är Scott Weinrich (Spirit Caravan, Saint Vitus m.m.), Al Cisneros (Om, Sleep m.m.), Scott Kelly (Neurosis m.m.) och Dale Crover (Melvins m.m.) och det vore inte helt fel att kalla bandet en supergrupp. De låter mest som en blandning av Melvins och Om, men de sjungna partierna låter ändå ganska old-school och förutsägbara. Det som lyfter skivan är de instrumentala partierna som för tankarna både till Hawkwind och Isis. Även -låten Blind For All To See är mer åt Psychrock-hållet.

2009-11-29T17:40:00.003+01:00

32. Jeniferever - Spring Tides

Jeniferever är från Uppsalatrakten (ev. från Sala) har hållit på några år med mindre framgångar på kontinenten som följd. Precis som The Search så är de betydligt mer kända i Tyskland än i Uppsala. På Spring Tides visar de upp ett moget låtskrivande med ett väl utvecklat sound, om än inte så originellt. De hamnar någonstans mellan The Cure och Placebo om jag skulle beskriva deras musik men om de banden är i en utförsbacke så har Jeniferever, av Spring Tides att döma, antagligen framtiden för sig.

2009-11-29T10:04:00.002+01:00

33. Skriet - Skriet

Förrutom några snedsprång som påminner om otroligt överskattade Glasvegas så låter Skriet som om Olle Ljungström gjorde en skiva tillsammas med The Warlocks och Arcade Fire. Småcharmigt och truligt och inte helt oävet.

2009-11-27T19:09:00.004+01:00

34. The Flaming Lips - Embryonic

Efter att ha följt bandets karriär sedan början av 90-talet så borde man ha lärt sig vid här laget att inte bli förvånad över vad kan ta sig för. Från att ha varit en sämre variant av Mercury Rev (tyckte jag då) via MTV-hitten She Dont Use Jelly fram till genombrottet The Soft Bulletin så var bandet ett crazy indierockband med roligare idéer än låtar. Med Raze For The Prize och Waitin For Superman visade de att de kunde skriva storslagna men melankoliska melodier. Förra skivan var i tramsigaste laget och på nya Embryonic försöker de med lite annorlunda grepp som t.ex. improvisation och låtar som bygger på enkla grooves. Ibland funkar det fint men skivan är alldeles för lång och ibland känns det som om vissa låtarna är med flera gånger.

2009-11-27T11:53:00.003+01:00

35. Health - Get Color

Health är ett band som jag inte lyssnat på tidigare men nu finns definitivt orsak till kolla upp deras backcatalogue. De är från Los Angeles men musikaliskt hör de mer hemma i New Yorks noisescen tillsammans med band som Oneida och Liars (som också härstammar från västkusten). Get Color är ingen skiva att somna till, den innehåller mycket påträngande statiska trummor och hårresande gnissel. Den funkar dock mycket bra på gymmet.