24.Parlour - Simulacrenfield

Parlour spelar klassisk instrumental post-rock som spänner från "rockband-spelar-philip-glass" till något som kunde vara hämtat från ett tiominuters-break från en live-skiva med Hawkwind.

Sedan är ju träblås underanvände och underskattade som instrument i sådana här sammanhang. Mer sånt.

25. James Blackshaw - All Is Falling

Blackshaw är en klassiskt skolad gitarrist och pianist som jag hörde först när Michael Gira började ge ut hans skivor på bolaget Young God Records.

All Is Falling är en ganska olycksbådande titel och som helhet så är musiken också ganska dramatisk. De inledande låtarna gör inte så mycket väsen av sig, men i de två sista styckena så tornar orosmolnen upp sig rejält. Part 7 är ett klassikt stycke högdramatisk post-rock

26.Blonde Redhead - Penny Sparkle

Blonde Redhead rör sig ytterligare från sitt originalsound på Penny Sparkle. Ljudet är mjukt och låtarna är lätt svängiga. Några av låtarna är i söligaste laget och om jag inte hade hört dem live så skulle nog skivan inte tagit sig in på listan. På scen tillfördes det lilla extra och det sitter kvar i mitt huvud när jag lyssnar på skivan.

27.Peter Wolf Crier - Inter-be

Skivbolaget Jagjaguwar har som vanligt med ett par artister på min lista. Först ut är debutanterna Peter Wolf-Crier som gör melankoliska popmusik i skarven mellan stallkamraterna Bon Iver och Swan lake.

28.Ceremony - Rocket Fire

Ceremony är från Virginia, USA men låter som om de kommer från England. Det finns egentligen inget som är originellt med deras musik. Varje detalj är taget från gamla shoegazeband som Ride, Chapterhouse och My Bloody Valentine. Konstigt nog så fungerar det ganska bra och efter ett halvår så lyssnar jag mer än gärna på bandet låtstölder från 90-91.

29.Les Savy Fav - Root For Ruin

Les Savy Fav har funnits sedan 1995 och har givit ut en strid ström av album och singlar. De flesta är ganska ojämna och vid första genomlyssningen av Root For Ruin så var jag inte så värst imponerad. Men efter varje genomlyssning har skivan satt sig lite mer och nu känns den som en av deras bästa. De spelar en ganska ordinär amerikansk indierock men en ganska charmig sådan.

30. ASS - Salt Marsh

ASS står för Andreas Söderström Solo och han har även medverkat på ett flertal skivor som kompmusiker. När han själv styr så rör sig musiken ofta i folk/raga/jazz/postrock-marker. Salt Marsh är den senaste skivan och den är helt instrumental. Åtminstone tror jag det, för när jag lyssnar på den så hamnar jag lätt i en meditativ trans som gör att detaljer blir något diffusa.

Fler än en har kallat Söderström för en svensk David Grubbs och det är en ganska bra beskrivning av var ASS hamnar på den musikaliska kartan även om Salt Marsh har en ganska genomgående folkton.