1.Shannon Wright - Secret Blood

Årets bästa skiva kombinerar dissonant rock typ Slint med långsamma mjuka melodier typ Beach House. Det bästa av två världar. (Spotify)

2.Arcade Fire - The Suburbs

Till sist lyckades Arcade Fire att leva upp till alla lovord som de fått för tidigare album. De har innehållet en del fantastiska låtar men de är också något ojämna. Enda låten på The Suburbs som jag har lite svårt för är Month Of May, men det beror på att den påminner om Slaptones.

3.Killing Joke - Absolute Dissent

Paul Raven var Killing Jokes bassist mellan 1982 och 2007. På hans begravning träffades bandets original-lineup och enligt Coleman föll allt på plats och sättningen återförenades. Det kan man också påstå om Absolute Dissent, allt faller äntligen på plats. Bandet karriär har varit lite upp och ned sedan mitten av 80-talet med Democracy och Extremities Dirt & Various Repressed Emotions som toppar. Nya skivan lyckas förena allt det som var bra på deras finaste skivor utan att det låter speciellt nostalgiskt. De slår efterföljare som Helmet på fingrarna. (Spotify)

4.Oceansize - Self Preserved While The Bodies Float Up

Det är tur att Oceansize inte är produktiva, för mig tar det i snitt två år att lyssna in mig på en ny skiva med dem. De spelar inte så rasande komplex musik men alla detaljer i musiken är väldigt genomtänka och snyggt gjorda. Det tar helt enkelt tid att upptäcka dem alla. (Spotify)

Self Preserved While The Bodies Float Up är den perfekta mixen av engelsk symfrock och amerikansk alternativrock.

5.Year of No Light - Ausserwelt

Det är svårt att göra post-rocks metal utan att upprepa sig. Det har bevisats åtskilliga gånger av alla de band som har poppat upp i kölvattnet efter Isis m.fl. Det Year Of No Light gör är egentligen inget nytt, men är så mycket bättre än det de flesta av sin kollegor ger ut. Sista eposet Abbesse är ren perfektion. (Spotify)

6.Windsor For The Derby - Against Love

Mercury Revs stora genombrottsalbum Deserter´s Songs är en utmärkt måttstock för lagom sakral halvpsykedelisk pop. Någonstans där tar Windsor For The Derbys nya skiva vid, även om arrangemangen är mer nedtonade. Vackra popmelodier varvas med instrumentala bagateller. (Spotify). Our Love´s Calamity är en av årets bästa poplåtar

7.Twice A Man - Icicles

Twice A Man har varit ett av mina stora favoritband till och från sedan jag började högstadiet. Icicles är allt annat än en comeback men jag kan iallafall hävda att det är det bäste de har spelat in sedan 80-talet. Den patenterade TAM-gitarren finns där och låtarna har en annan tyngd och svärta än de från den senaste skivan Clouds, men samtidigt är de också poppigare. Förhoppningsvis kan de, förrutom att göra gamla fans glada, också skaffa en hel del nya. (Spotify)