torsdag 31 december 2009

1. This Immortal Coil - The Dark Age Of Love




Årets bästa skiva är en Tribute-skiva. 2004 avled Jhonn Balance efter en olycka. Han var tillsammans med Peter Christopherson (Throbbing Gristle) kärnan i Coil som genom åren har antagit olika skepnader. This Immortal Coil består av ett gäng musiker som tolkar 11 låtar från bandets karriär. Eftersom jag inte är ett stort Coil-fan så kan jag inte svara på om låtvalet är representativt men det verkar som man valt från deras mer lättillgängligare (förhållandevis borde tilläggas) material. Resultatet är en mycket väl sammanhållen samling låtar och det låter inte riktigt som en Tribute-skiva brukar göra. Red Queen är en av årets musikaliska höjdpunkter men jag skulle lika gärna kunna nämna varenda låt på skivan. En del av låtarna kan ni hitta på Youtube.


This Immortal Coil: Yaël Naim, Bonnie Prince Billy, Yann Tiersen, Matt Elliott, DAAU, Chapelier Fou, Sylvain Chauveau, Christine Ott, Oktopus, Nightwood, David Donatien, Nicolas Jorio

Ej att förväxla med This Mortal Coil som var ett 4AD-projekt på 80-talet som också gjorde covers.

tisdag 29 december 2009

2. Polvo - In Prism


Oturligt nog inleds Polvos första skiva på 12 år med en låt som skulle kunna vara en överbliven låt från 90-talet, men resten av skivan är en väldigt övertygande comeback. Till skillnad från några andra alternativrockband så har de inte, pga uppbrottet 1997, kunnat nöta ut sin musikaliska formel utan det låter fortfarande fräscht. Lyssna på Lucia och Beggar´s Bowl.
Hopppas att de kör en vända till Sverige och helst Debaser Slussen innan den rivs.
3. Pterodactyl - Worldwild



Jag har sagt det förrut men det tåls att upprepas: Jagjaguwar är ett av världens bästa skivbolag. Pterodactyl lyckas kombinera spattig experimentlusta med melodisk popkänsla i många av låtarna på Worldwild, något som andra nutida band som Liars och Oneida inte lyckats med. Dessa bands låtar är oftast antingen eller. Pterodactyl är dock inget lagom mittimellanband utan verkar ha tillräckligt med talang för att uträtta storverk.

söndag 27 december 2009

4. Holy Sons - Drifter's Sympathy/Criminal's Return



På plats fyra har jag placerat 2 skivor av Emil Amos (Grails, OM) band Holy Sons. Känns som jag är ute på riktigt djupt vatten här, men om jag ska beskriva Holy Sons musik så får det bli som en blandning av Lou Barlow och Amon Düül II. Vissa likheter finns också med The Microphones. Flummigt är bara förnamnet, men det finnas också en del väldigt bra melodier även om man får gräva fram dem. Om ni gillar musik där inte pusselbitarna faller på plats redan vid första eller andra lyssningen så rekommenderar jag verkligen Holy Sons.
5. Evangelista - Prince Of Truth



Evangelista är ett band löst centrerad kring sångerskan Carla Bozulich (The Geraldine Fibbers, Scarnella m.m.) och på Prince Of Truth medverkar bl.a. Nels Cline från Wilco. Musiken låter som Neubautens mullrande gnissel och David Eugene Edwards mörkaste drömmar kombinerat med Carlas raspiga och personliga röst.

fredag 25 december 2009

6. Larsen - La Fever Lit



Italienska Larsen kom jag att upptäcka när deras skiva Rever gavs ut år 2002 på Michael Giras bolag Young God Records. Deras musiken är oftast instrumental men de har genom åren samarbetat med vocalartister, t.ex. David Tibet, och på La Fever Lit medverkar Little Annie -levnadskonstnär, estradör och sångerska i bland annat Crass. Musiken är konstrockig på ett europeiskt vis. Jag tycker att de påminner både om gammla tysk krautband som Harmonia och senare efterföljare som Physics och Hair and Skin Trading Company. Eftersom de använder dragspel, therimin och glockenspiel så får de ett ganska mjukt sound som skiljer dem en del från nutida post-rockband som kör mer med bredbent gitarrmangel.
7. Systems Officer - Underslept


Tillbaka till San Diego. Tidigare på listan finns Goblin Cock med Rob Crow från bl.a. Pinback, The Black Heart Procession men Pall Jenkins från bl.a. Three Mile Pilot. Systems Officer är Armistead Burwell Smith IV från Pinback och Three Mile Pilot så det är en viss risk för inavel. Dock har inte musiken tagit skada av detta och Underslept är en mycket bra popplatta med musik som har tydliga drag av de andra banden jag nämt. ABS egensinniga basspel är en av huvudingredienserna tillsammans med vemod i överflöd.

torsdag 24 december 2009

8. Port O'Brien - Threadbare



Småskäggig indiefolk finns det som man kan gödsla åkrarna med och vissa band är hypade å det grövsta. Bland gräddan, dit jag räknar bl.a. Beach House, Akron/Family och Fire On Fire, sällar sig nu Port O´Brien. Threadbare som är deras andra skiva är årets bästa folkrock.
9. Early Day Miners - The Treatment



2006 gav Early Day Miners ut skivan Offshore som är en av 2000-talets bästa. Då blandade EDM bombastisk post-rock med sakral post-indie. The Treatment är en mycket enklare skiva, det man känner igen är harmonierna. Någon låt gränsar nära på till trist Coldplay-pop, men det är smällar man får ta för på det hela taget är det här en bra Skiva. En och en så är inte låtarna märkvärdiga, men tillsammans så blir det en helhet som jag gärna återvänder till. Sådana skivor kommer oftast högt på mina årsbästalistor.

tisdag 22 december 2009

10. Bear In Heaven - Beast Rest Forth Mouth



Här har jag haft lite problem. Tycker att det är lättast att beskriva musik i form av genrer och medelst name-dropping. Bear In Heavens lapptäcks-indie är därför svår att beskriva, ibland låter de en del som M83 och annan fransk popotronica och ibland lite som post-shogazerpop typ Drop Nineteens och Islands. Eller ska skriva att gitarrerna låter som de är spelade med "flamingovingar fastsydda på en förkyld babianhanne som deltidsjobbar som ljusroddare på Holiday On Ice"? Nä, jag håller mig nog till name-dropping iallafall.


söndag 20 december 2009

11. Do Make Say Think - Other Truths



Av Constellation-banden som regerade vid förra decennieskiftet så verkar Do Make Say Think vara det enda som fortfarande är vid god vigör.
T.ex. Godspeed You Black Emperor och Fly Pan Am målade in sig i hörn med sin dramatiska konstrock. Do Make Say Think, med kopplingar till popband som Broken Social Scene, verkar ha en mer lättsam inställning till sitt musik och påminner mer om Fint Tillsammans och Bob Hund än Michael Nyman och Steve Reich.
12. Au Revoir Simone - Still Night, Still Light



Brooklyn-trion Au Revoir Simone skapar med några synthar och stämsång fantastisk popmusik, och aldrig har de gjort det bättre än på Knight Of Wands på senaste och tredje skivan. Resten av skivan är inte så pjåkig heller.
13. Pelican - What We All Come To Need



Pelican är ett band som jag har väldigt svårt att beskriva men kom fram till att de spelar hård men långsam instrumental alternativrock. Ibland vill man kalla dem ett hårdrocksband eftersom alla deras låtar bygger på ett tung riff men musiken är allt annat än ondskefull. Låter mer som om Mogwai snöat in på Soundgarden. Lyssna på Ephemeral och Final Breath.

fredag 18 december 2009

14. Mount Eerie - Wind's Poem


Phil Elvrum är allt annat än lättsam men melankoli finns gott om på hans skivor under alias som The Microphones och Mount Eerie. I genren indiefolkrock kan väl endast Will Oldham och Mark Kozelek tävla med Elvrum i konsten att låta uppgiven. Wind's Poem har ett dovt och murrigt sound och tonläget desperat och man får misstänka att den kommer att klassificeras som Diffus Indie av en viss Sonic-skribent.
15. Mew - No More Stories Are Told Today I'm Sorry They Washed Away No More Stories The World Is Grey I'm Tired Let's Wash Away


Mew gör perfekt lättsam melankolisk popmusik. De verkar inte bry sig om trender utan fortsätter på inslaget spår från debutskivan 1997 och framåt. Skillnaden är kanske att produktionen ständigt förbättras och att de verkar mer och mer avslappnade i sitt låtskrivande. No More Stories funkar både på partajet och som bakgrundsmusik till matlagningen och ändå innehåller den bra låtar. Ben Gibbard kan ta en låååång semester.

onsdag 16 december 2009

16. Audionom - Superior


Stockholmsbandet Audionom har gjort årets bästa svenska skiva. Det roliga är att trots att bandet firar 10 års-jubileum i år så är Superior deras första fullängds-cd. Tidigare har de släppt ett antal singlar och en samlingsskiva, Retrospektiv. Bandet var inaktivt under 5 år men det sägs att uppmärksamheten kring samlings-skivan fick dem att börja spela igen. Vet ej om det är sant men det var ett lyckad drag tycker jag. Musiken är monoton, skramlig och har ett fantastiskt driv. Dessutom är den perfekt producerad och de irriterande synthljuden fyller verkligen en funktion och ger låtarna det där lilla extra som kan lyfta en en-ackordslåt till ny nivå innan den blir tröttsam.

tisdag 15 december 2009

17. Part Chimp - Thriller


Tråkigt nog inleds Thriller med en låt som inte är det minsta representativ för resten av skivan. Trad låter som en standard-version av Kyuss stonerrock. I övrigt så innehåller skivan noiserock av god kvalitét och namn som Hammerhead, Steel Pole Bathtub och Unwound kan med fördel användas som referenser. Bandet kommer från England och Tim Cedar har tidigare spelat i utmärkta Ligament och Tracy Bellaries var ett tag med i Ikara Colt

måndag 14 december 2009

18. The Life And Times - Tragic Boogie


Allen Epley sjöng och spelade gitarr i Kansas City-bandet Shiner och numera gör han detsamma i The Life And Times så det är nästan omöjligt att inte dra paralleller mellan dessa band. Shiners musik var hårdare och kunde soundmässigt jämföras med Jawbox och Chavez medans The Life And Times har ett mjukare sound. Men i t.ex. The Fall Of The Angry Clowns hör man definitivt släktskapet mellan dessa band.
19. Aerial - Put It This Way In Headlines




Ända sedan debuten har Aerial tillhört eliten inom svensk gitarrindie. EP´n The Legion Of Dynamic Dischord var förra årets bästa svenska skiva så förväntningarna från min sida var nog överdrivet höga inför årets släpp och tyvärr så når de inte upp till dessa. Det betyder inte att det är dålig skiva, tvärtom så är det en mycket bra skiva som förvaltar arvet från The Bear Quartets skivor Cosy Den och Family Affair på ett sätt som inte placerar Aerial i skuggan av giganterna från Luleå utan visar att svensk indierock är bättre än någonsin. Put It This Way In Headlines är årets näst bästa svenska skiva. Iallafall i skrivandets stund.

lördag 12 december 2009

20. The Warlocks - The Mirror Explodes



Vet ej om det är meningen men att lyssna på The Warlocks är lite som en tidsresa till en tid då Loop, Spacemen 3 och The Jesus And Mary Chain var som bäst. Det är band som har distade gitarrer, drogromantik, Can och Velvet Underground som gemensamma nämnare. På förra skivan Heavy Deavy Skull Lover och nya The Mirror Explodes har The Warlocks blivit mindre Rock´n´Roll och låter mer som Creationbanden Ride och Swervedriver. The Midnight Sun får iallafall mig att tänka på Dreams Burn Down med Ride.
21. OM - God Is Good



OM består numera av Al Cisneros (Sleep) och Emil Amos (Holy Sons och Grail) och har den mindre vanliga sättningen, Bas och Trummor. De spelar rökig mantrarock och har ni hört Pink Floyds "Set The Controls For The Heart Of The Sun" så har ni ett hum om hur OM låter. Det är inte alltför varierat men lite andra instrument som Tablas, Sitar och Flöjt dyker upp i några låtar.

torsdag 10 december 2009

22. Goblin Cock - Come With Me If You Want To Live



Goblin Cock är ett av Rob Crows många band/projekt. I GC får han utlopp för sina Stonerrock-fantasier. Första skivan Bagged and Boarded lät ganska ordinär men på nya Come With Me If You Want To Live har hans förmåga att skriva invecklade poplåtar ha läkt över till Goblin Cock. Flera låtar skulle ha kunna funka som Pinback-låtar också, fast utan distade gitarrer då förstås.
23. Handsome Furs - Face Control




Handsome Furs är Dan Boeckner från Wolf Parade tillsammans med sin fru/flickvän Alexei Perry. De låter ganska mycket som WP och skillnaden är soundet och instrumenten de använder. WP har en vanlig rockbandssättning medans HF använder trummaskin och synthar. Resultatet är en lekfull elektronisk popmusik men Boeckners lätt igenkännbara gitarrslingor dyker upp i ett flertalet av låtarna.

tisdag 8 december 2009

24. Stardeath and White Dwarfs - The Birth



Medans Wayne Coyne och The Flaming Lips leker i studion ger Waynes släkting Dennis Coyne ut en mer sammanhållen skiva med sitt band Stardeath and White Dwarfs. Musiken på The Birth har stora likheter med TFL och hade jag hört skivan utan att veta bättre så hade jag definitivt trott att det var TFL. Gillar ni musik som är släkt i rakt nedåtstigande led med Strawberry Fields Forever så ska ni lyssna på The Birth.

måndag 7 december 2009

25. Sholi - Sholi


Sholi debut-cd hamnar i kategorin Musikstuderanadeindierock bland andra band som Karate, Shipping News och David Grubbs. Trummisen Jonathon Bafus visar upp sina färdigheter i improvisatorisk jazzrock, vilket sätter en tydlig prägel på skivan, medan sångaren Payam Bavafa låter som en amerikansk Thom Yorke. Lite pretentiöst är det allt, men gillar man sånt kan jag definitivt rekommendera skivan.

söndag 6 december 2009

26. Fever Ray - Fever Ray



Eftersom jag tycker att The Knifes Silent Shout var en ganska så trist historia så blir jag extra glad av att Karin Dreijer under namnet Fever Ray på egen hand lyckats följa upp succén med Deep Cuts. Hon får, precis som Depeche Mode med Violater, till ett elektroniskt sound som både är kliniskt rent och varmt på samma gång. Dessutom så låter avslutande Coconut lite som holländska 80-talssyntharna The Klinik, vilket är en trevlig detalj.

lördag 5 december 2009

27. The Black Heart Procession - Six


I San Diego görs det stor musik. Three Mile Pilot, Heavy Vegetable, Thingy, Pinback, Systems Officer, Goblin Cock och The Black Heart Procession utgör olika delar av en helhet som är större än något annat i min värld. Dessa band delar flera medlemmar med varandra och de kompletterar varandra med olika musikstilar men (inbillar jag mig) har också en gemensam musikalisk vision. The Black Heart Procession är den mörka depressiva grenen som nu ger ut sin sjätte skiva. Det har inte hänt mycket sedan debuten och man låter fortfarande som en mix av en lugnare Nick Cave, Tindersticks och Calexico. Tycker ändå att de borde använda Sågen lite oftare. Det är för få som har upptäckt vilket fantastiskt stämningsskapande instrument det är.

fredag 4 december 2009

28. Sunset Rubdown - Dragonslayer



Ingen årsbästalista utan Spencer Krug. Oavsett om det handlar om Wolf Parade, Swan Lake, Frog Eyes eller det lite mer glamrockiga Sunset Rubdown så är Spencer Krug mycket produktiv men det slinker allt som oftast med några halvdana låtar på skivorna. De bästa låtarna är dock tillräckligt bra för att väga upp. På Dragonslayer sticker avslutande Dragon´s Lair ut mest med en genialisk gitarrslinga.






torsdag 3 december 2009

29. Ring, Cicada - History's End



History´s End är bandets blott andra skiva på 6 år och inte mycket har hänt sedan debuten Good Morning, Mr. Good från 2003. De spelar en symfonisk Indieboogierock och att lyssna på dem är lite som att åka berg-och-dal-bana. Tempot är högt och de påminner ibland lite om Rush men också om Jawbox och Juno. Skivan är dock i längsta laget.

tisdag 1 december 2009

30. Six Organs of Admittance - Luminous Night



SOOA förra skiva Shelter From The Ash var ett steg i riktning mot mer traditionella låtstrukturer och bars till stor del upp av Ben Chasnys och Elisa Ambrogio (Magik Markers) stämsång. På Luminios Night är Chasnys röst ensam igen och musiken är mer tillbakadragen med akustisk gitarr, tablas och Eyving Kangs fiol som grund. Det är ingen glad skiva precis men efter lite enträget lyssnande så växer den ett par storlekar.
31. Shrinebuilder - Shrinebuilder



Shrinebuilders medlemmar är Scott Weinrich (Spirit Caravan, Saint Vitus m.m.), Al Cisneros (Om, Sleep m.m.), Scott Kelly (Neurosis m.m.) och Dale Crover (Melvins m.m.) och det vore inte helt fel att kalla bandet en supergrupp. De låter mest som en blandning av Melvins och Om, men de sjungna partierna låter ändå ganska old-school och förutsägbara. Det som lyfter skivan är de instrumentala partierna som för tankarna både till Hawkwind och Isis. Även -låten Blind For All To See är mer åt Psychrock-hållet.