fredag 31 december 2010

1.Shannon Wright - Secret Blood


Årets bästa skiva kombinerar dissonant rock typ Slint med långsamma mjuka melodier typ Beach House. Det bästa av två världar. (Spotify)







2.Arcade Fire - The Suburbs

Till sist lyckades Arcade Fire att leva upp till alla lovord som de fått för tidigare album. De har innehållet en del fantastiska låtar men de är också något ojämna. Enda låten på The Suburbs som jag har lite svårt för är Month Of May, men det beror på att den påminner om Slaptones.





torsdag 30 december 2010

3.Killing Joke - Absolute Dissent


Paul Raven var Killing Jokes bassist mellan 1982 och 2007. På hans begravning träffades bandets original-lineup och enligt Coleman föll allt på plats och sättningen återförenades. Det kan man också påstå om Absolute Dissent, allt faller äntligen på plats. Bandet karriär har varit lite upp och ned sedan mitten av 80-talet med Democracy och Extremities Dirt & Various Repressed Emotions som toppar. Nya skivan lyckas förena allt det som var bra på deras finaste skivor utan att det låter speciellt nostalgiskt. De slår efterföljare som Helmet på fingrarna. (Spotify)






4.Oceansize - Self Preserved While The Bodies Float Up



Det är tur att Oceansize inte är produktiva, för mig tar det i snitt två år att lyssna in mig på en ny skiva med dem. De spelar inte så rasande komplex musik men alla detaljer i musiken är väldigt genomtänka och snyggt gjorda. Det tar helt enkelt tid att upptäcka dem alla. (Spotify)
Self Preserved While The Bodies Float Up är den perfekta mixen av engelsk symfrock och amerikansk alternativrock.



onsdag 29 december 2010

5.Year of No Light - Ausserwelt


Det är svårt att göra post-rocks metal utan att upprepa sig. Det har bevisats åtskilliga gånger av alla de band som har poppat upp i kölvattnet efter Isis m.fl. Det Year Of No Light gör är egentligen inget nytt, men är så mycket bättre än det de flesta av sin kollegor ger ut. Sista eposet Abbesse är ren perfektion. (Spotify)







6.Windsor For The Derby - Against Love


Mercury Revs stora genombrottsalbum Deserter´s Songs är en utmärkt måttstock för lagom sakral halvpsykedelisk pop. Någonstans där tar Windsor For The Derbys nya skiva vid, även om arrangemangen är mer nedtonade. Vackra popmelodier varvas med instrumentala bagateller. (Spotify). Our Love´s Calamity är en av årets bästa poplåtar






tisdag 28 december 2010

7.Twice A Man - Icicles

Twice A Man har varit ett av mina stora favoritband till och från sedan jag började högstadiet. Icicles är allt annat än en comeback men jag kan iallafall hävda att det är det bäste de har spelat in sedan 80-talet. Den patenterade TAM-gitarren finns där och låtarna har en annan tyngd och svärta än de från den senaste skivan Clouds, men samtidigt är de också poppigare. Förhoppningsvis kan de, förrutom att göra gamla fans glada, också skaffa en hel del nya. (Spotify)





8.Beach House - Teen Dream


Jag vet inte vad som kan sägas om Beach House som inte redan har upprepats tusen gånger. Om man är på rätt humor är det här perfekt popmusik. Fjäderlätt och klangfull. (Spotify)






torsdag 23 december 2010

9.Swans - My Father Will Guide Me Up a Rope to the Sky



Jag skrev tidigare om Three Mile Pilots comeback efter 13 år och precis lika lång tid tog det för Michael Gira att börja använda sitt gamla bandnamn Swans igen. Det mesta som han har givit ut sedan dess lutar mer åt folkrockhållet, men enligt honom själv så började han sakna energin från sitt gamla band. Efter att ha sett honom solo på Södra Teatern för några år sedan, frustandes och pustandes igenom några gamla Swansnummer på akustisk gitarr så förstår jag precis vad han menar.
Swans genomgick lite personalförändringar under de femton år de var aktiva och i nuvarande lineupen ingår förrutom Gira bara en originalmedlem, Norman Westberg på gitarr. En förvisso ganska viktig komponent i bandets gitarrdominerade musik.
Vissa låtar har ett karaktäristiskt monotont och hårt sound, medan andra låter som Giras låtar med The Angels Of Light.







10.The Unwinding Hours - The Unwinding Hours


2007 splittrades Aereogramme från Skottland men det dröjde inte länge förrän ett par av medlemmarna bildade The Unwinding Hours. De blandar sköra popmelodier med postrockiga gitarrkaskader. (Spotify)






tisdag 21 december 2010

11.The National - High Violet



Jag låtsas en stund att genren Emo inte är en klädstil utan en musikstil. The National skulle kunna vara urtypen av just den genren eftersom deras musik är väldigt känslosam och dryper av melankoli. Hade bandet roliga hattar eller ovanliga frisyrer så skulle de spelas på MTV dygnet runt och älskas av miljontals tonåringar som gärna vältrar sig i dessa känsloyttringar. Nu ser de ut som vanliga medelålders tråkmånsar och älskas följaktligen av vanliga medelålders tråkmånsar som gärna vältrar sig i dessa känsloyttringar. (Spotify)





måndag 20 december 2010

12.Troy Von Balthazar - How To Live On Nothing


Troy var i många år sångare i bandet Chokebore. De spelade skev rock som ofta kunde vara extremt gnällig och det var mycket tack vare just Troy.
Som soloartist så har han lämnat det mesta skramlet och gnälligheten bakom sig, men det vore synd att kalla honom för mainstream-artist. Det är väl tur att han har lärt sig att leva på ingenting för trots en stark skiva så kommer han knappast att slå stort. Men jag kan ha fel.






söndag 19 december 2010

13.The Besnard Lakes - The Besnard Lakes Are The Roaring Night


Skivan är full av bombastisk och vacker musik så det blir nästan lite för mycket att lyssna igenom hela skivan i ett streck. I små doser är det här dock en fantastisk trevlig skiva. (Spotify)






lördag 18 december 2010

14.Three Mile Pilot - The Inevitable Past Is The Future Forgotten


Efter 13 års längtan så kom så Three Mile Pilot äntligen ut med en comeback-skiva. Medlemmarna har inte latat sig under tiden utan har givit ut skivor med The Black Heart Procession, Pinback och Systems Officer m.m. TIPITFF är en alldeles utmärkt skiva med många toppar även de inte kan leva upp till legenden om världens bästa band, Three Mile Pilot.






Och en gammal favorit:
15.Shipping News - One Less Heartless To Fear


Bandets femte skiva är inspelad på två konserter 2009 och 2006 så den kan således betecknas som en liveskiva. Delar är av materialet är nytt vilket gör det här till en högintressant skiva ändå. Shipping News förmedlar alternativrocks arvet från The Jesus Lizard och Shellac och alla låtarna håller hög kvalitet. (Spotify)






16.Women - Public Strain


Women lyckas i sina bästa stunder förena disonans med popmelodier. En referens som Deerhoof ligger nära till hands. Smolket i bägaren är sången som inte riktigt håller måttet och det skulle vara intressant att höra den här musiken tillsammans med en intressant röst. Public Strain är även ojämn men med några riktigt trevliga toppar. (Spotify)




tisdag 14 december 2010

17.Wooden Wand - Death Seat


Wooden Wand, eller som han egentligen heter James Jackson Toth, har givit ut drösvis skivor med Wooden Wand & The Vanishing Voice men på senare år har han lämnat experimenterandet bakom sig och spelar solo. Med hjälp av musiker från bl.a. Lambchop, Silver Jews och Mercury Rev och med Michael Gira som producent så gör han strålande americana/folkrock.
18.Foals - Total Life Forever

Debutskivan Antidotes var en anings ojämn. Vissa låtar var olidligt tjatiga, några låtar hade ett schysst matterockgroove och så fanns det ett gäng fantastiska depprocklåtar.
Total Life Forever är nästan helt befriat från både dalar och toppar men har och andra sidan en jämnhet som Antidotes saknade. Först saknade jag mattegroovelåtarna men de nya låtarna har ett Talking Heads-sväng istället som känns behagligt och som fastnar i bakhuvudet. Foals komponerar färre hits men har i gengäld gjort en skiva som jag tror håller ganska länge



19.Deerhunter - Halcyon Digest


Hur följer man upp en sådan som kanonskiva som Microcastle? Antagligen är det bästa sättet att försöka göra något annorlunda. Låtarna på Halcyon Digest är inte så annorlunda men de maffiga shoegazergitarrerna lyser med sin frånvaro och ljudbilden är lite mer atmosfäriskt flytande. Saxofonsolo är ju också lite ovanligt. Det är ingen skiva jag faller pladask för men jag antar att skivan kommer att växa med tiden. (Spotify)


måndag 13 december 2010

20.Little Children - In Silence


Linus Lutti och hans Little Children har valt en passande titel till debut-cdn. De använder frånvaron av starka ljud som ett sammanhållande kit som förstärker melodier och harmonier. Det är svårt att inte tänka på Mark Hollis och Talk Talk. De flesta försök till att göra sådan här musik faller på att det lätt låter aningens tillgjort men Little Children lyckas på ett övertygande sätt undvika den fallgropen.





21.The Bear Quartet - Monthy Python

Det är bara att inse, BQ har sin storhetstid bakom sig. Åtminstone tills de bevisar motsatsen.
Att de trots det fortsätter att ge ut bra och intressanta skivor som överraskar på fler sätt än man trodde var möjligt är dock en stor bedrift. Och det finns alltid plats över i min skivsamling för ytterligare BQ-skivor.

fredag 10 december 2010

22.Wildbirds & Peacedrums - Rivers


Rivers är en kombination av två vinyl-12or som kom tidigare i år. De 5 spåren från Retina är sakrala och kalla medan spåren från Iris är lite svängigare, men inte lika svängiga som My Heart och Liar Lion från The Snake.
Det mest intressanta med duon är att Werlins trummor inte bara markerar takten som Wallentin måste följa utan att de musicerar på lika villkor. Rytmen följer sången lika mycket som sången följer rytmen.



torsdag 9 december 2010

23.Former Ghost - New Love


Former Ghost är Freddy Rupert (This Song Is A Mess But So Am I) och Jamie Stewart (Xiu Xiu) och på ett par låtar gästas de av Zola Jesus och Yasmine Kittles. De låter som en mix av Freddys och Jamies band men framförallt så låter de tidig New Order och ett flertal låtar är ripp-offs på sånger från Power, Corruption & Lies. Sämre förebilder än New Order kan man ha även om det inte är så originellt.


onsdag 8 december 2010

24.Parlour - Simulacrenfield


Parlour spelar klassisk instrumental post-rock som spänner från "rockband-spelar-philip-glass" till något som kunde vara hämtat från ett tiominuters-break från en live-skiva med Hawkwind.

Sedan är ju träblås underanvände och underskattade som instrument i sådana här sammanhang. Mer sånt.





tisdag 7 december 2010

25. James Blackshaw - All Is Falling


Blackshaw är en klassiskt skolad gitarrist och pianist som jag hörde först när Michael Gira började ge ut hans skivor på bolaget Young God Records.
All Is Falling är en ganska olycksbådande titel och som helhet så är musiken också ganska dramatisk. De inledande låtarna gör inte så mycket väsen av sig, men i de två sista styckena så tornar orosmolnen upp sig rejält. Part 7 är ett klassikt stycke högdramatisk post-rock




måndag 6 december 2010

26.Blonde Redhead - Penny Sparkle


Blonde Redhead rör sig ytterligare från sitt originalsound på Penny Sparkle. Ljudet är mjukt och låtarna är lätt svängiga. Några av låtarna är i söligaste laget och om jag inte hade hört dem live så skulle nog skivan inte tagit sig in på listan. På scen tillfördes det lilla extra och det sitter kvar i mitt huvud när jag lyssnar på skivan.





söndag 5 december 2010

27.Peter Wolf Crier - Inter-be


Skivbolaget Jagjaguwar har som vanligt med ett par artister på min lista. Först ut är debutanterna Peter Wolf-Crier som gör melankoliska popmusik i skarven mellan stallkamraterna Bon Iver och Swan lake.



lördag 4 december 2010

28.Ceremony - Rocket Fire



Ceremony är från Virginia, USA men låter som om de kommer från England. Det finns egentligen inget som är originellt med deras musik. Varje detalj är taget från gamla shoegazeband som Ride, Chapterhouse och My Bloody Valentine. Konstigt nog så fungerar det ganska bra och efter ett halvår så lyssnar jag mer än gärna på bandet låtstölder från 90-91.






torsdag 2 december 2010

29.Les Savy Fav - Root For Ruin


Les Savy Fav har funnits sedan 1995 och har givit ut en strid ström av album och singlar. De flesta är ganska ojämna och vid första genomlyssningen av Root For Ruin så var jag inte så värst imponerad. Men efter varje genomlyssning har skivan satt sig lite mer och nu känns den som en av deras bästa. De spelar en ganska ordinär amerikansk indierock men en ganska charmig sådan.



onsdag 1 december 2010

30. ASS - Salt Marsh




ASS står för Andreas Söderström Solo och han har även medverkat på ett flertal skivor som kompmusiker. När han själv styr så rör sig musiken ofta i folk/raga/jazz/postrock-marker. Salt Marsh är den senaste skivan och den är helt instrumental. Åtminstone tror jag det, för när jag lyssnar på den så hamnar jag lätt i en meditativ trans som gör att detaljer blir något diffusa.
Fler än en har kallat Söderström för en svensk David Grubbs och det är en ganska bra beskrivning av var ASS hamnar på den musikaliska kartan även om Salt Marsh har en ganska genomgående folkton.