25. Sholi - Sholi


Sholi debut-cd hamnar i kategorin Musikstuderanadeindierock bland andra band som Karate, Shipping News och David Grubbs. Trummisen Jonathon Bafus visar upp sina färdigheter i improvisatorisk jazzrock, vilket sätter en tydlig prägel på skivan, medan sångaren Payam Bavafa låter som en amerikansk Thom Yorke. Lite pretentiöst är det allt, men gillar man sånt kan jag definitivt rekommendera skivan.

26. Fever Ray - Fever Ray



Eftersom jag tycker att The Knifes Silent Shout var en ganska så trist historia så blir jag extra glad av att Karin Dreijer under namnet Fever Ray på egen hand lyckats följa upp succén med Deep Cuts. Hon får, precis som Depeche Mode med Violater, till ett elektroniskt sound som både är kliniskt rent och varmt på samma gång. Dessutom så låter avslutande Coconut lite som holländska 80-talssyntharna The Klinik, vilket är en trevlig detalj.

27. The Black Heart Procession - Six


I San Diego görs det stor musik. Three Mile Pilot, Heavy Vegetable, Thingy, Pinback, Systems Officer, Goblin Cock och The Black Heart Procession utgör olika delar av en helhet som är större än något annat i min värld. Dessa band delar flera medlemmar med varandra och de kompletterar varandra med olika musikstilar men (inbillar jag mig) har också en gemensam musikalisk vision. The Black Heart Procession är den mörka depressiva grenen som nu ger ut sin sjätte skiva. Det har inte hänt mycket sedan debuten och man låter fortfarande som en mix av en lugnare Nick Cave, Tindersticks och Calexico. Tycker ändå att de borde använda Sågen lite oftare. Det är för få som har upptäckt vilket fantastiskt stämningsskapande instrument det är.

28. Sunset Rubdown - Dragonslayer



Ingen årsbästalista utan Spencer Krug. Oavsett om det handlar om Wolf Parade, Swan Lake, Frog Eyes eller det lite mer glamrockiga Sunset Rubdown så är Spencer Krug mycket produktiv men det slinker allt som oftast med några halvdana låtar på skivorna. De bästa låtarna är dock tillräckligt bra för att väga upp. På Dragonslayer sticker avslutande Dragon´s Lair ut mest med en genialisk gitarrslinga.

29. Ring, Cicada - History's End



History´s End är bandets blott andra skiva på 6 år och inte mycket har hänt sedan debuten Good Morning, Mr. Good från 2003. De spelar en symfonisk Indieboogierock och att lyssna på dem är lite som att åka berg-och-dal-bana. Tempot är högt och de påminner ibland lite om Rush men också om Jawbox och Juno. Skivan är dock i längsta laget.

30. Six Organs of Admittance - Luminous Night



SOOA förra skiva Shelter From The Ash var ett steg i riktning mot mer traditionella låtstrukturer och bars till stor del upp av Ben Chasnys och Elisa Ambrogio (Magik Markers) stämsång. På Luminios Night är Chasnys röst ensam igen och musiken är mer tillbakadragen med akustisk gitarr, tablas och Eyving Kangs fiol som grund. Det är ingen glad skiva precis men efter lite enträget lyssnande så växer den ett par storlekar.

31. Shrinebuilder - Shrinebuilder



Shrinebuilders medlemmar är Scott Weinrich (Spirit Caravan, Saint Vitus m.m.), Al Cisneros (Om, Sleep m.m.), Scott Kelly (Neurosis m.m.) och Dale Crover (Melvins m.m.) och det vore inte helt fel att kalla bandet en supergrupp. De låter mest som en blandning av Melvins och Om, men de sjungna partierna låter ändå ganska old-school och förutsägbara. Det som lyfter skivan är de instrumentala partierna som för tankarna både till Hawkwind och Isis. Även -låten Blind For All To See är mer åt Psychrock-hållet.