32. Jeniferever - Spring Tides



Jeniferever är från Uppsalatrakten (ev. från Sala) har hållit på några år med mindre framgångar på kontinenten som följd. Precis som The Search så är de betydligt mer kända i Tyskland än i Uppsala. På Spring Tides visar de upp ett moget låtskrivande med ett väl utvecklat sound, om än inte så originellt. De hamnar någonstans mellan The Cure och Placebo om jag skulle beskriva deras musik men om de banden är i en utförsbacke så har Jeniferever, av Spring Tides att döma, antagligen framtiden för sig.

33. Skriet - Skriet



Förrutom några snedsprång som påminner om otroligt överskattade Glasvegas så låter Skriet som om Olle Ljungström gjorde en skiva tillsammas med The Warlocks och Arcade Fire. Småcharmigt och truligt och inte helt oävet.

34. The Flaming Lips - Embryonic



Efter att ha följt bandets karriär sedan början av 90-talet så borde man ha lärt sig vid här laget att inte bli förvånad över vad kan ta sig för. Från att ha varit en sämre variant av Mercury Rev (tyckte jag då) via MTV-hitten She Dont Use Jelly fram till genombrottet The Soft Bulletin så var bandet ett crazy indierockband med roligare idéer än låtar. Med Raze For The Prize och Waitin For Superman visade de att de kunde skriva storslagna men melankoliska melodier. Förra skivan var i tramsigaste laget och på nya Embryonic försöker de med lite annorlunda grepp som t.ex. improvisation och låtar som bygger på enkla grooves. Ibland funkar det fint men skivan är alldeles för lång och ibland känns det som om vissa låtarna är med flera gånger.

35. Health - Get Color



Health är ett band som jag inte lyssnat på tidigare men nu finns definitivt orsak till kolla upp deras backcatalogue. De är från Los Angeles men musikaliskt hör de mer hemma i New Yorks noisescen tillsammans med band som Oneida och Liars (som också härstammar från västkusten). Get Color är ingen skiva att somna till, den innehåller mycket påträngande statiska trummor och hårresande gnissel. Den funkar dock mycket bra på gymmet.

36. Volcano Choir - Unmap


Justin Vernon, även känd som Bon Iver (numera ett band), har här tillsammans med Collections Of Colonies Of Bees gjort en skiva som ibland låter som ett lite mer folkpsykeliskt Four Tet. Unmap är en riktigt trevlig korsbefruktning som vinner i längden.

37. Future Of The Left - Travels With Myself And Another



FOTL avbröt tidigare i år en turné för att slutföra sin andra fullängdsskiva Travels With Myself And Another och kanske var det ett förhastat beslut. Den kunde ha väntat ett tag och gett bandet lite mer tid att skriva bättre låtar. Det finns en del riktiga svängiga låtar men flertalet känns lite som utfyllnad eller upprepningar. Klart godkänd skiva ändå men jag lyssnar hellre på föregångaren Curses.

2009 - The Year In Music

Jag anser mig tvungen att tjuvstarta årets nedräkning lite. Problemet är inte att det har kommit ut många riktiga toppskivor i år utan att antalet medelbra skivor är stort. Hade helt enkelt för svårt att stryka några namn från botten av listan.