Memento Mori - Ur Skymningen 1982-1988

Nu när jag ändå är inne på det här med konstiga återutgivningar och samlingar så är Memento Moris samling ett bra exempel på en dålig sådan. På åttiotalet gav Memento Mori ut 3 LP´s och en handfull singlar. På samlingen har man inkluderat 9 av 11 låtar från första LP´n "Jag...Snäll", 5 av 10 låtar från andra LP´n "Detta Är Paradiset" och 2 låtar av 9 låtar från sista LP´n "Våga Leka". Plus 4 andra låtar. Med tanke på det något begränsade kundunderlaget och det faktum att de som kan tänka sig att köpa CD´n troligen redan har LP´na så känns valet ganska underligt. Det är kanske bara jag som tycker så men kunde de inte gjort en dubbel-cd och fått med rubbet, en gång för alla? På plussidan så måste jag tillstå att omslaget är snyggt, texterna är med och att många låtar fortfarande låter bra.

Twice A Man - Slow Swirl [2008]

Jag är mycket svag för boxar och deluxxutgåvor och just nu svämmas skivmarknaden över och ibland undrar man lite hur man har tänkt när man satt ihop materialet. Exempel på bra återutgivningar är t.ex. The Go-Betweens åttiotals-katalog som kom för ett par år sedan. Där finns originalskivan på cd1 och allt extramaterial på en extraskiva.

Exempel på dåliga är XTC och The Fall där man förstör låtordningarna totalt genom att stoppa in extralåtar lite här och där.

Ibland verkar det som om skivbolaget slänger iväg lågbudgetversioner i panik för att sedan följa upp med lite mer lyxigare versioner efter ett tag, och då sitter man där och vill köpa skivorna en gång till.

Värsta exemplet är nog fallet Echo And The Bunnymen där det först kom en 4-CD-box med b-sidor och delar av LP-låtarna. Sen kom varje LP för sig med extralåtar som inte fanns med på boxen. Och nu senast kom Ocean Rain som Deluxx. Hujedamig.

Idag damp det ner ett litet paket med en nyutgåva av Slow Swirl, som i original gavs ut på LP 1985. Twice A Man planerar att ge ut CD-utgåvor av de skivor de gav ut 80-talet och som aldrig tidigare funnits på CD. Det är ett mycket lovvärt initiativ men jag vill ändå påpeka några saker som jag inte är riktigt nöjd med. Dels så tycker jag inte att man ska mixtra för mycket med omslaget och dels så undrar jag varför de inte försöker göra utgivningen så komplett som möjligt.

Bilden ovan är nya omslaget medans bilden nedan är gamla LP-omslaget. Visst är det kul att se bilder från 1985 men ett originalomslag är ändå att föredra.

Som bonusspår finns en en låt från "My Radiant Mistress" 1987, en låt från tolvan "Across The Ocean" 1984 och en outgiven låt. Om jag hade fått bestämma så skulle samtliga låtar från samlingsskivor och liknande, från den perioden och hela "Across The Ocean"-tolvan inkluderats. Som det är nu så är låtarna utspridda på diverse utgåvor och samlingar.

Det kanske finns en bra förklaring eller så har TAM och jag helt enkelt olika syn på återutgivningar. Hur som helst, så är jag i allafall glad över att TAM har satt igång det här projektet och jag ser fram emot Macbeth på CD.

Och det glömde jag kanske säga, men Slow Swirl är en av de bästa synthskivorna som har gjorts i Sverige och om någon är intresserad av att köpa den så gå in på http://www.explorata.net/Shop/index.php?categoryID=81

2008 års bästa lista

1.Deerhunter - Microcastle
2.Electric President - Sleep Well
3.Bodies Of Water - A Certain Feeling
4.Deerhoof - Offend Maggie
5.Wolf Parade - At Mount Zoomer
6.These Arms Are Snakes - Tail Swallower and Dove
7.Mercury Rev - Snowflake Midnight
8.Foals - Antidotes
9.Grails - Doomsdayer's Holiday
10.Ladyhawk - Shots
11.Human Bell - Human Bell
12.Hurray for the Riff Raff - It Dont Mean I Dont Love You
13.Religious Knives - The Door
14.Aerial - The Legion Of Dynamic Dischord
15.Transistor Transistor - Ruined Lives
16.Earth - The Bee Made Honey in the Lion's Skull
17.David Grubbs - An Optimist Notes The Dusk
18.Cult Of Luna - Eternal Kingdom
19.Chris Eckman - The Last Side Of The Mountain
20.Jaguar Love - Take Me to the Sea
21.Beach House - Devotion
22.First Floor Power - Don't Back Down!
23.Windsor For The Derby - How We Lost
24.Quagmire - We Know We Don't Know
25.The Notwist - The Devil, You + Me
26.The New Year - The New Year
27.Plus/Minus - Xs On Your Eyes
28.dEUS - Vantage Pont
29.Truckers Of Husk - Physical Education
30.Motorpsycho - Little Lucid Moments
31.All The Saints - Fire On Corridor X

1.Deerhunter - Microcastle/Weird Era Continued

Ibland är 1+1 lika med 3. Under året har jag ständigt stoppat in Microcastle i min mp3-spelare (jag lyssnar enbart på SKIVOR, stoppar nästan aldrig in blandade låtar), och jag har hittills inte lärt mig en enda låttitel. Jag tror att jag eventuellt skulle känna igen slutet på Nothing Ever Happened men är inte säker. Det jag vill åt är helheten och Microcastle är verkligen en sådan skiva som man vill befinna sig i. Det är som att läsa en bok som man lever sig in i och som gör att man glömmer bort var man befinner sig. Deerhunter har skaffat ett sound som man känner igen från engelska shoegazer-perioden. My Bloody Valentine, Chapterhouse, Ride osv. Det känns ändå inte tillbakablickande och mossigt eller inställsamt. Spelningen på Accelerator gör nog sitt till den positiva känsla som lyssnandet på Microcastle ger. Bonus-skivan Weird Era Continued går inte av för hackor den heller.

2.Electric President - Sleep Well

Electric President är en duo från Florida men det är inte direkt sol och bad som är det första som jag tänker på när jag lyssnar på Sleep Well. Framför mig ser jag två bleka killar (en av dem har säkert skägg) framför en dator i en källare. I deras skivhylla hittar jag Grandaddy, Thee More Shallows, Sparklehorse, Death Cab For Cutie och Portishead. Har ni hört dessa band så får ni en vink om hur Electric President låter. Som skivtiteln antyder så kan låtarna funka som insomningsmusik, men det finns en viss risk att gitarrmanglet i sista låten When It's Black förstör nattsömnen.

3.Bodies Of Water - A Certain Feeling

BOW upptäckte jag i år, så man kan väl säga att de är årets rookies på min lista. De är ganska svåra att placera i en viss genre. På ett vis påminner de lite om The Walkabouts på grund av mixen av manlig och kvinnlig sång och finns en touch av folkrock över en del låtar. Men och andra sidan är arrangemangen lite väl komplexa för att den genren ska fungera som en bra beskrivning av deras musik. Andra band som jag kommer att tänka på är Camper Van Beethoven och Electrelane. Några låtar får mig också att tänka på Black Mountains lugnare låtar. I vilket fall, så är A Certain Feeling en väldigt bra skiva utan ett enda svagt spår.

http://www.myspace.com/bodiesofwater

4.Deerhoof - Offend Maggie

Jag vet att många jag känner har svårt för Deerhoof på grund av deras arty-farty framtoning. Tyvärr kommer de flesta av dem tycka att även Offend Maggie är för svårsmält, trots att det är det rakaste och "vanligaste" de har gett ut. I några recensioner på nätet har det dock framkommit klagomål på att de har blivit mainstream. Jag tycker att Offend Maggie är det bästa de har gjort. Låtar som My Purple Past, Jagged Fruit, Eaguru Guru och Buck And Judy är helt omöjliga att tröttna på. Speciellt My Purple Past som har ett av de bästa riff jag någonsin hört. De verkar ha hittat en balans och är så pass säkra på sin egen stil och sound så de skulle kunna gå ännu längre åt det lätt-tillgängliga hållet utan att deras musikaliska identitet skulle gå förlorad.

5.Wolf Parade - At Mount Zoomer

Om man skulle räkna upp alla band som Spencer Krug och Dan Boeckner är med i skulle det bli en ganska så lång lista så det låter jag bli, men konstaterar dock att vilket band Spencer Krug än sjunger i, så är det ett potentiellt favoritband. Sunset Rubdown är det bästa hittills med Wolf Parade tätt i hälarna. Vid första lyssningen tycktes At Mount Zoomer vara en ganska oansenlig skiva men låtarna borrar sig sakta in och bygger bo i det undermedvetna. Kommer ofta på mig själv med att gå och tänka eller nynna på någon låt. Speciellt Fine Young Cannibals.

6.These Arms Are Snakes - Tail Swallower and Dove


Jag är omåttligt avundsjuk på David som var och så TAAS i London för några veckor sedan. Lika avundsjuk som förra året då han var på Minus The Bear. Nog om detta. De spelar svängig post-hardcore med stänk av Quicksand, Fugazi och Nomeansno. Förra skivan kändes lite som ett steg tillbaka i utveckling men Tail Swallower and Dove tar TAAS ett stort steg in i den progressiva rockmusiken. Den 7 och halv minut långa och gungande Ethric Double är skivans nav och jag hoppas innerligt att jag får höra mer av den varan från bandet i framtiden.

7.Mercury Rev - Snowflake Midnight

Det här är ytterliggare ett band som jag trodde var förlorat för all framtid. På senaste skivan The Secret Migration så blommade croonerpoppen ut och mitt intresse svalnade betänkligt. På Snowflake Midnight hittade de tillbaka till experimentlustan och utvecklade även ett lite mer elektroniskt sound. Senses On Fire är en av mina favoritlåtar i år och t.o.m. min 2-årige son brukar nynna på dess "refräng".

8.Foals - Antidotes

Band från Storbrittanien är inte direkt överrepresenterade på denna lista men några bra band från öriket finns det allt. Foals påstås spela matterock men jag tycker nog att de påminner mer om en blandning av !!! och The Cure. Dansant postpunksväng med gnällig sång är dock en lyckad kombination. Dessutom var de ju jäkligt bra på Accelerator i somras.

9.Grails - Doomsdayer's Holiday

På Doomsdayer's Holiday har Grails sammarbetat med Faust, Earth och Sunn)))0. Jag vet inte exakt vad de har gjort men nånting har hänt med musiken. Kvalitéer som jag tidigare inte hört i Grails musik framträder här tydligt och de varierar stil mellan varje låt. Bl.a. finns här inslag av mellanösternmetal a la Secret Chiefs 3 och sextiotalspastischer som för tankarna till Henry Mancini. Det går att hitta nya roliga detaljer vid varje lyssning.

10.Ladyhawk - Shots

När jag för första gången hörde Ladyhawks debutskiva 2006 så slog det mig att det måste vara så här det skulle ha låtit om Jason Loewenstein från Sebadoh, istället för Dave Grohl, hade startat Foo Fighters. Om man får använda sig av fler fåniga liknelser så kanske Band Of Horses skulle låta så här om de slutade filtrera sin musik genom Teddybjörnen Fredriksson. Ladyhawk är från Vancouver och ligger på världens bästa skivbolag, Jagjaguwar.

11.Human Bell - Human Bell

HB är ett projekt bestående av Nathan Bell (från Lungfish) och Dave Heumann (från Arbouretum) och har vissa likheter med tidigare nämnda Earth. De lutar dock sin americana åt postrocks-hållet med repetetivt krautgung som musikalisk motor. Gillar man hypnotiskt gitarrgnidande och Six Organs Of Admittance, så skall man definitivt leta upp Human Bell.

12.Hurray For The Riff Raff - It Dont Mean I Dont Love You

New Orleans. Banjo. Ståbas. Fela. Dragspel. Stämsång. Jag tror att jag utan att göra bort mig fullständigt vågar säga att HFTRR spelar bluegrass. Inte riktigt mitt område men det här är riktigt bra. Sångerskan Alynda Lee sjunger gudomligt på The Junebug Waltz och Daniella som är mina favoriter. Tyvärr är skivan lite väl lång och jag blir snabbt mätt på sådan här musik, men blir och andra sidan fruktansvärt sugen på att skaffa en banjo.

http://www.myspace.com/hurrayfortheriffraff

13.Religious Knives - The Door

Dom två första låtarna Downstairs and Basement Watch är lite halvsvaga men i och med låt nummer 3, On A Drive, så är jag fast. Den är så monoton så Suicide låter som The Beach Boys i jämförelse. Det är omöjligt att inte tänka på New York, No Wave, Branca och Lydia Lunch när man lyssnar vidare på Major Score och Decisions Are Made. Skivans höjdpunkt är dock The Storm som flyttar mig några årtionden framåt i tiden. Platsen är fortfarande New York men nu hörs också ett musikaliskt släktskap med Oneida och Chromatics. Fast helt utan dessa bands känsla för melodier och rytmer. Dessa komponenter verkar vara bannlysta i Religious Knives replokal.

14.Aerial - The Legion Of Dynamic Dischord

Första låten Pope Bob´s Backyard låter improviserad. Ett par gitarrer trevar igång på, som det låter, varsin låt. Under 7 minuter så sammanfaller dessa gitarrer några gånger för att sedan sära på sig igen. Sånt gillar jag. Låten blir också ett perfekt intro till Kallisti. Med lite hjälp av Wikipedia så fick jag lära mig att ordet Kallisti är en symbol för religionen Discordianism.

"Discordianism is a modern religion centered on the idea that chaos is as important as order". Kallisti kan också betyda "to the most beautiful". Båda dessa citat passar rätt bra in på The Legion Of Dynamic Dischord. Ska man namndroppa några referenser så får det bli The Bear Quartet, Swirlies och Him Kerosene.

http://www.myspace.com/aerialmusic

15.Transistor Transistor - Ruined Lives

Det här är musik som tar i från tårna. Jag kommer på mig med att knyta nävarna när jag lyssnar på TT. De spelar någon slags posthardcore och jag kan höra spår av allt från Deadguy och Harkonen till Snapcase. Soundmässigt tar Ruined Lives vid ungefär där förra skivan Erase All Names And Likeness slutade, men TT har säkert hunnit med att ge ut några hundra splitsinglar sedan dess, som jag missat. Ska du headbanga till en låt på nyårsfesten så hoppas jag att du väljer Pillar Of Salt, för det är riktig tunggung för fans av TAD och Unsane.

16.Earth - The Bee Made Honey in the Lion's Skull

För varje skiva så tar Dylan Carlson ett stort steg bort från drone och metal och kliver rakt in i americanaans land. Det påminner en del om Califone och Calexico ibland. Låtarna är fortfarande instrumentala och väldigt långsamma men det är inte distade gitarrer och rundgång utan piano och stillsamt gitarrplock som ligger som grund för skivans sju låtar. Produktionen är förträfflig men det som imponerar mest är att de lyckas spela så svängigt trots det masiga tempot.

17.David Grubbs - An Optimist Notes The Dusk

Herr Grubbs har hunnit med en del. Han har spelat i Squirrel Bait, Bitch Magnet, Bastro, The Red Krayola och Gastr Del Sol. Hans gamla bandpolare har gått vidare och bildat band som Slint, Tortoise, Seam, The Sea And Cake och Jim O´Rourke är ett stort namn i artrock-kretsar. Solo har han skrapat ihop en ganska rejäl diskografi som innhåller både experimentellt och låtbaserat material. Hans förra "vanliga" skiva, A Guess At The Riddle, var väldigt öppen och poppig. An Optimist Notes The Dusk ger ett mer tillbakadraget intryck fast gitarrspelet är lika trollbindande som vanligt.

18.Cult Of Luna - Eternal Kingdom

För några år sedan såg jag Cult Of Luna på Hultsfredsfestivalen, eller rättare sagt, jag började se dem. Efter några låtar gick jag därifrån. En 100 %-ig ripp-off på Neurosis var inte vad jag kände mest för just då. Med åren så har de blivit några procent mer egna men det är inte mycket. Lite mer åt Isis och Breach möjligtvis men jag kan inte peka på något som är helt igenom COL.
Desto mer glädjande är det då att alla låtarna på Eternal Kingdom är riktigt bra atmosfärisk alternativ-metal

19.Chris Eckman - The Last Side Of The Mountain

Mr. Eckman kan sin folkrock utan och innan. I 25 års tid har han med bandet The Walkabouts och i andra konstellationer utforskat varenda skrymsle av denna genre. Han skulle säkert kunna svänga ihop en hygglig folkrockplatta i sömnen. Tyvärr låter det ibland som om det är precis det han har gjort. The Last Side Of The Mountain är dock ett prov på att han fortfarande kan skriva musik i vaket tillstånd och den kan mäta sig med The Walkabouts bästa skivor från 90-talet. Skivan består av 11 tonsatta dikter av en slovensk poet vid namn Dane Zajc.

20.Jaguar Love - Take Me to the Sea

JL består av medlemmar från The Blood Brothers och Pretty Girls Make Graves och låter väl framför allt som ett poppigare TBB. Deras svaghet är Johnny Whitneys sång. I deras tuffaste låtar, som till exempel Jaguar Pirates, passar den som handen i handsken. Där kan man hitta likheter med Hot Snakes och Trail Of Dead men i låtar som Georgia framkallas närapå obehag och ett ord som dyker upp i mitt huvud är punkopera. Nåväl, Take Me to the Sea är med andra ord väldigt ojämn och kunde lika gärna ha hamnat utanför denna lista.

21.Beach House - Devotion

Har väldigt svårt att kategorisera Beach House men det behöver ju inte vara något negativt. Det som jag först fastnade för var sångerskan Victoria Legrands röst och sångstil. Det låter som hon guppar på vågorna sittades i en vilstol med en god drink i ena handen. Musiken är besynnerligt loj även den. Till skillnad från Brightblack Morning Lights senaste som bara låter trött så finns det en melodisk spänst i Beach House´s musik. Mer The Carpenters än haschtomtar med andra ord.

22.First Floor Power - Don't Back Down!

Min oro för First Floor Powers framtid efter Jenny Wilsons avhopp visade sig vara helt obefogad. Don´t Back Down är en utmärkt pop-skiva med bandets egna stil intakt. Ända sedan jag för första gången jag hörde FFP, 1999 när de var förband till Pavement på Fryshuset, så har deras musik fått mig att tänka på en viss musikalisk era. Brian Eno och Talking Heads har alltid dykt upp i mitt bakhuvud. Samtidigt har de alltid låtit fräscha och nu på ett sätt som många av deras svenska kollegor har misslyckats med.

www.myspace.com/firstfloorpower

23.Windsor For The Derby - How We Lost

WFTD är ett band som det är lite svårt att få ett samlat grepp om. Deras tidiga skivor är mestadels fyllda med intrumental post-rock. Sedan de i början av 2000-talet började med sångmelodier har det smygit sig in en och annan pop-låt och de fick t.o.m. med låten "The Melody Of Our Fallen Tree" på soundtracket till Coppolas Marie Antoinette. Detta innebar tyvärr inget genombrott för WFTD men det tror jag bara är till det bästa för de har oförtrutet givit ut fina skivor som låter som ett skäggigare Stereolab eller ett New Order på valium. De har heller inte lämnat experimentlustan från de tidiga skivorna ryggen helt.

http://www.myspace.com/windsorforthederby

24.Quagmire - We Know We Don't Know

Det fanns en tid då jag lyssnade mycket på Hardcore, Metal och Post-Hardcore. På den tiden fanns det något som kallades Emo-core. Det finns det förvisso även idag men man kan inte med bästa vilja i världen påstå att det är samma genre då emo idag är ett klädmode och inte en musikstil.
På 90-talet var Helmet, The Jesus Lizard, Guzzard, Drive Like Jehu och Fugazi några av de bättre banden i genren men idag har de antingen lagt av eller pysslar med annan musik. 2008 finns det inte så många kul band i den hårdare skolan men det finns några undantag. Quagmire (urprungligen från Uppsala) påminner om några av de nämnda band men aggressiviteten är klart undertryckt och deras låtar är ganska minimalistiska och repetitiva. När så något mer melodiöst parti dyker upp så får det en förlösande effekt.

http://www.myspace.com/qgmr

25.The Notwist - The Devil, You + Me

Det tog 6 år för The Notwist att följa upp Neon Golden och de har inte precis ägnat tiden åt att utveckla ett nytt sound för det är samma popotronica som gäller. De har kanske arbetat hårt på att få låtarna att låta ännu mer melankoliska än senast, för det har de lyckats med. Det finns inga omedelbara hits och kanske skulle det behövas en Pick Up The Phone för att skivan skulle stå ut i skivfloden men med lite enishet och enträget lyssnande så upptäcker man den ena pärlan efter de andra.

26.The New Year - The New Year

Sedan början av 90-talet har bröderna Kadane tassat omkring i de lugnare indiemarkerna. Först med bandet Bedhead och de senaste 10 åren under namnet The New Year. Som ett The Go-Betweens i slow-motion med en hel del gemensamt med Dean Warehams band Galaxie 500 och Luna. Årets skiva är bandet tredje och det har inte hänt så mycket musikaliskt sedan första skivan The Newness Ends som var ett mästerverk. De höjderna kommer de inte upp till här men det är ändå tillräckligt för en topp 30-placering.

27.Plus/Minus - Xs On Your Eyes

Plus/Minus är ett ganska ordinärt indieband med delikata popmelodier förpackat i gitarr/bas/trummor-kostym. På 2003 års You Are Here var de inne och nosade på ett elektroniskt sound och de var i gott sällskap med The Notwist och Postal Service. Sedan dess har det dock mest handlat om gitarrer för deras del och på Xs On Your Eyes kan man också spåra ett visst nostalgiskt drag av 80 och 90-talsindie. Gitarren på vissa låtar skulle kunna ha spelats av David Gedge i The Wedding Present med hans snabba, närmast surfrocklika vispande som kunde höras på TWP tidiga skivor som George Best och Bizarro. Kommer även tänka på Popsicle ibland.

28.dEUS - Vantage Pont

dEUS är ett annat band som jag hade gett upp hoppet om men som blandar sig i leken igen med en mer än godkänd platta. Förra skivan Pocket Revolution var ett tydligt steg i riktning mot mainstream och tyvärr höll inte låtarna. Denna gång finns det betydligt bättre låtar och de återvänder då och då till sina alternativ-rötter och Is A Robot får mig att tänka på Girls Against Boys.
Även om The Architect tillhör något av det mest radiovänliga de gjort så är den en av höjdpunkterna på skivan.

29.Truckers Of Husk - Physical Education

Det här är egentligen en EP men jag är inte så nogräknad för hur ofta får man tillfälle att upptäcka ett nytt matterock-band från Wales? Anledningen till denna upptäck är att en medlem var med i mycket utmärkta bandet Future Of The Left. Kolla upp dem.
TOH spelar en mestadels instrumental rock med musikaliska rötter i Don Caballero och de något kändare Battles. Det är alltså en teknisk avangsemerad och svängig musik som man gärna skulle vilja dansa till om man kunde, och det kan man nog inte.

30.Motorpsycho - Little Lucid Moments

Egentligen så hade jag gett upp hoppet om norska Motorpsycho för sedan Trust Us 1998 så har de bara givit ut hyggliga skivor. Senaste Black Hole/Blank Canvas var ett lamt och krystat försök att återgå till 90-talets rockigare sound. Little Lucid Moments innhåller endast 4 låtar och den kortaste av dessa är 11 minuter lång och bara det gjorde att mitt intresse väcktes igen. Symfoniskt är bara förnamnet och trots vissa boogie-inslag så funkar det bra med låt nr.2 Year Zero (a damage report) som bästa låt.

http://www.myspace.com/motorpsychopage

31.All The Saints - Fire On Corridor X

Debutanter på Touch & Go Records som inte direkt låter 2008. Visst, ibland kan jag höra spår av nutida band som The Black Angels och Black Rebel Motorcycle Club men den här skivan skulle lika gärna var utgiven på SubPop för 15 år sedan. Det är mycket gitarrer i ljudbilden och skivan är bra producerad. All The Saints rör sig ledigt mellan rockriff och psychedelica och sången är bra så varför klaga.

http://www.myspace.com/allthesaints

Blake Carringtons

Bandet och myten Blake Carringtons bildades i Uppsala 93-94. Medlemmarna härstammade bl.a. från Kalmar, Linköping och Stockholm. Första sättningen bestod av Magnus Skarbo (gitarr och sång), Henrik Ekelund (numera Hjelte) (gitarr) Erik Arner (bas) och Pål Westermark (synth). På en personalfest på Kalmar Nation i Uppsala framförde man bl.a. Boozehag, en låt i vars text man kan ana en viss inspiration från studentlivet. Pål föll ifrån och Oscar Sjögren tillkom på trummor. Med denna sättning spelades debut-kassetten Eurocrat in 1995 med hjälp av Tongue Gongues´ sångare Daniel Tofters som även spelade in uppföljaren Hitman februari 1996. Då hade Oscar ersatts av Olof Svensson.

Som live-akt var Blake Carringtons ett spännande band att se men på Luleå Rockfestival, LURF som de gästade tillsammans med Uppsala-bandet Able blev spelningen i äventyrligaste laget. Trasig utrustning, strömavbrott och en knäskål som hoppade ur led gjorde den spelningen minnesvärd. Några av de andra banden som spelade på LURF var The Creeps, KSMB, The Confusions, Pineforest Crunch och tidigare nämnda Able.

Hösten 1996 spelades kassetten Blake Carringtons

Will Rock You in och den innhöll några av Blakes

största hittar. The Ball Was Out, Retarded och Don´t Take Me Wrong. Alla tre var stora livefavoriter och de spelade bl.a. som förband till eller tillsammans med band som Bob Hund, Small 23 och Loosegoats.

Efter att medlemmarna hade flyttat till Stockholm avslutades inspelningskarriären med kassetten Winners, Worries & Jaywalkers. De spelade också in en U2-cover till en tribute-skiva men ännu idag vet jag ingen som någonsin hört denna inspelning och det är bara en av alla delar som spär på myten om bandet Blake Carringtons.

Eurocrat (1995)

1.Babyboy

2.Extraordinary

3.Princess Crown

Hitman (1995)

1.Sgt. Pepper My Man

2.Powerbossa

3.Holy Progress

4.A Malething

Will Rock You (1996)

1.The Ball Was Out

2.Retarded

3.Don´t Take Me Wrong

Winners, Worries And Jaywalkers (1997)

1.Winners

2.Worries

3.Jaywalkers