Desert City Soundtrack - Perfect Addiction (Deep Elm Records, 2005)

Eftersom jag nu har skrivit om Three Mile Pilot så måste jag tipsa eventuella fans att det finns ett band som låter precis som 3MP. DCS spelar storslagen och melankolisk pianorock med en lätt touch av posthardcore. Vågar inte skriva EMO för då tror ni väl att de låter som Avril Lavemang. De låter mer åt Sunny Day Real Estate-hållet.

aBLe - Prestigeless Lovesounds 1996

Mitt senaste traderafynd är en skiva med mig själv! 1996 gav bandet som jag då spelade med, Able, ut en skiva som även fick distribution i Japan. Dock har jag aldrig sett ett exemplar av denna japanska variant. Förrän nu. Texterna finns både på japanska och engelska utom en lång introduktionstext som bara är på japanska. Undrar vad det står i den?
De har även lagt till två extraspår som tidigare gavs ut på samlingen In The Limelight. Det roliga är att de har placerat dessa först på skivan! Omslaget är överlag mer stilrent än den svenska motsvarigheten men omslagsbilden är väl lite sådär. Jag ser ut som en armlös hunchback.

Mutant Sounds
heter en av mina favoritbloggar. Där kan man hitta mp3or av väldigt udda och rara skivor och kassetter med band man aldrig har hört talas om. En riktig guldgruva.

http://mutant-sounds.blogspot.com/

Three Mile Pilot

Nu verkar det som om det äntligen blir av. Världen håller andan. Jag pratar naturligtvis om Three Mile Pilots comeback. Förra året stod de på scen på partajet som anordnades för att fira att skivbolaget Touch & Go funnits i 25 år. En drös legendariska band återförenades av samma anledning bl a Scratch Acid, Killdozer och Big Black.

På Touch & Go´s hemsida kan man nu läsa att Three Mile Pilot ska spela in en skiva 11 år efter att sista EP´n släpptes. För att ni ska slippa bli tagna på sängen när den blir färdig och världen (återigen) ligger för San Diegobandets fötter så tänkte jag presentera en kort resumé av deras karriär.

Na Vucca Do Lupu (1992)
Förstlingsverket är något av en oslipad diamant. Här finns bra låtar men avsaknandet av gitarr (bara bas och trummor) och en lite tråkig produktion gör att det mer känns som en ansatts till en bra skiva istället för en bra skiva.


Chief Assassin To The Sinister 1995
Det här var den första skivan jag köpte med dem och att säga att jag fastnade för dem är en underdrift. På ett sätt låter de här lite som Sunny Day Real Estate men med en mer hotfull stämning som jag tror beror på texterna och de annorlunda blåsintrumenten som Jim French spelar. Texterna är influerade av roll- och dataspel och jag inbilar mig också att några låtar är influerade av vissa science-fictionförfattare som jag gillar. Jim French bygger egna instrument och det låter verkligen inte som något annat jag hört. Nu spelade de även gitarr och piano så ljudbilden blev lite mer varierad. Inner Bishop och Shang Vs. Hanger är några av mina favoriter.

"shang wire likehanger got bent around went full on machinery - stunned crew with iron set chivalry -trampled coals in lessons - and I can still see the wires beneath his skin. I don'twant to supply nor feed the strip indulging in the surge - who's powered where andto whom you can't be packered and fisher - you to whom - the hunted. what is the lessonin this - bliss"

Another Desert, Another Sea 1997

Bandets sista skiva (hittills) är en av de bästa skivor som någonsin gjorts. Den har ett mycket mjukare sound och musiken låter inte lika hotfull längre. Texterna går till och med att begripa. TMP låter här ungefär som The Black Heart Procession vilket inte är så underligt eftersom två av Three Mile Pilots medlemmar startade TBHP efter splittringen.

An Old Town We Once Knew 2000
Efter Another Desert, Another Sea så släppte de en EP och några singlar. Allt utöver fullängdarna minus EP´n finns samlat på dubbel-cdn An Old Town We Once Knew. Den är ganska ojämn men ett måste i skivsamlingen.

Jag kan gott stå ut med att lyssna på de band som finns med medlemmarna. The Black Heart Procession har jag nämnt tidigare och bassisten Zack spelar i Pinback som också är ett väldigt bra band. Kommer det ingen ny Three Mile Pilot-skiva kan jag stå ut med det men den kan ju också bli fantastisk

Oldies #1 Cocteau Twins - Treasure [1984]

På Bagen visade de ofta en bit av en konsert, bl.a. Tears For Fears och Indochine och Cocteau Twins och det är antagligen därifrån detta klipp kommer.

http://www.youtube.com/watch?v=R1nBR9wCJKg

Det ledde iallafall till att jag blev väldigt intresserad av Cocteau Twins. Av en kompis jag låna ett kassettband med CT´s tredje Lp Treasure på. Jag kopierade musiken till ett eget kassettband (det var tider det) som jag spelade sönder och samman. Gitarrslingan "Lorelei" var jag helt förhäxad av och jag lovade mig själv att börja spela gitarr en dag, bara för att kunna göra något liknande.

CT hade rört sig från gothig postpunk till ett mer atmosfäriskt och eget sound. Elizabeth Frasers texter hade också funnit sin onomatopoetiska form. Det dröjde inte länge förräns jag hade damsugit Ginza på allt vad de hade med Cocteau Twins, men Treasure har alltid haft en hedersplats i min skivsamling.

Othon - Digital Angel

Så här i jultider kan man vara trött på all tuff rockmusik som spelas överallt, speciellt i affärer (dock så saknade jag i år några av musikens giganter, Eddie Oliva och Hayate Kafé). Då kan det vara skönt att koppla av med något totally different. Går du igång på Marc Almond, Anthony And The Johnsons och Kabarétmusik så ska du definitivt kolla in Othon. Han är en grekisk musiker som med hjälp av några gästsångare bjuder på något av det mest teatraliska du kan höra just nu. Nämnde Marc Almond, David Tibet (Current 93) och Ernesto Tomasini bjuder på både skönsång och inte så skön sång. För det sistnämnda står Ernesto Tomasinis för med sitt sopranvibrato som får mig att tänka på Mrs Miller.

Mr. Zaine Konsertarkiv heter min nystartade blogg för konsertminnen. Börjar med den första konserten jag var på 1985 och fortsätter framåt tills jag är framme vid nutid. Misstänker att det inte är så värst intressant för så många personer utan är mest ett sätt för mig att spara på minnen för min egen skull. Som Professor Dumbledores minnesskål ungefär. Men ni får gärna läsa om ni har lust.

http://mrzaineskonsertarkiv.blogspot.com/